Jämnar upp med lite klassiskt

Jo, jag inser att jag bara lagt upp jazz-klipp. Det beror ju i grund och botten på att jag tillbringade min musikskoletid med en fiol. Trumpet är ett senare kapitel i mitt liv. I alla fall sitter det där i på så sätt att jag när jag känner för klassisk musik vill lyssna på  violiner.

I alla fall, här är lite klassiskt bleckblås med German brass. Fantastiskt spel om ni frågar mig. Stycket de spelar är ett Bach-arrangemang av en Vivaldi-konsert, omarrangerat för just denna grupp. Suveränt, särskilt larghettot. Kuriosa: Mathias Höfs, som spelar förstastämman, har en avsiktlig liten buckla i klockan på sin piccolo. Han anser att den bucklan åtgärdar diverse intonationsproblem… Må så vara att det hjälper honom, men ärligt talat tror jag att vi pratar om finlir på en sådan nivå att det inte spelar någon roll för oss vanliga dödliga.

Blessing Artist…

… Är en trumpet jag haft hemma sedan vårvintern ungefär. Nu har jag fixat lite bättre bilder och nu har jag också tagit bort all lack. När jag köpte den hade någon tidigare ägare redan gjort just detta, tagit bort lacken, men inte helt och hållet. Ventilhuset hade lacken kvar, antagligen helt enkelt för att det lite jobbigare att få bort lacken där. Nu har jag i alla fall tagit bort de resterna, och nu ser trumpeten lite mer enhetlig ut.

Annars är jag av precis samma åsikt om den här trumpeten nu, som när jag skrev annonsen i våras; att det är en trivsam och behaglig trumpet.

http://www.kraxbb.se/Trumpeter/Blessing%20Artist/blessinga.htm

Buescher Custom Built trombone

Japp, jag har en trombone till försäljning också, men jag kan inte spela, så något klokt omdöme om den kan jag inte ge. En gammal proffslur från 30-talet är det, det kan jag säga, och den har lite bulor också. Ibland försöker jag tuta i den, men min fyraåriga dotter gör det faktiskt oftare. Den står i vardagsrummet, alldeles bakom stolen jag sitter i nu och skriver, och ibland smyger hon förbi, ställer sig bakom trombonen och blåser allt vad hon kan i den. Det gör ont i hela mig. Jo, jag har ett munstycke som sitter i och hon når precis upp så att hon kan ta i för kung och fosterland där den står i sitt ställ.

http://www.kraxbb.se/Ovrigt/bcb/bueschercb.htm

Min trombonefavorit är lite fräsig Ellington från 30-talet, Lawrence Brown i Rose of the Rio Grande. Den tycks inte finnas uppe på tuben, så ni får hålla till godo med Lawrence Brown i en mycket lugn Solitude från 60-talet. En liten bonus är några takter Rolf Ericsson i slutet.

Vi kan fortsätta med en ganska udda låt från 40-talet också. Lugn och ro igen, så jag säger god natt efter dessa toner.

Inget nytt, men lite Roy Hargrove är aldrig fel.

En favorit jag brukar köra medan jag dukar av matbordet:

Introt är super, men ni som liksom jag inte alltid klarar saxar av den där gnälligare och extremt tonslösande sorten och därför vill slippa saxsolot, ni ser en minut först och sedan hoppar ni  till 5:40, för då kommer Roy in igen. Robinson på altsax är inte dålig, inte alls, tvärtom, men för mig är det en humörfråga om jag klarar av hans spel eller inte.

Alla filmer från den här live-DVD:n är fantastiska. Morning Club i Paris låter ju bara i sig bra och Roy H. är en otrolig trumpetare. Han kör så mycket på känsla och det gillar jag. Dessutom har han stil, klar bonus. Jag är en sådan där som tycker att musik, ja all konst, i första hand är någon sorts underhållning och i underhållningen ingår respekten för den betalande lyssnaren: Man ser till att vara ett skönt blickfång. Eller ja, så skön man nu kan vara.

Saknad fingerring

Helgens arbete blev en liten lödning. Som nog många noterat saknade Wohlrabtrumpeten en fingerring. Nu har jag lött dit en. Alltså: Trots att ingen syns på fotona, så finns det en där i verkligheten.

Vad gäller Kingen så hade jag glömt att treans ventilbygel måste få ett oljebad i någon vecka för att lösa upp de fastgeggade rören till den yttre bygeln. Den trumpeten blir alltså inte färdig än på ett tag.

Wowwow-sordiner…

… förstod jag mig länge aldrig på. Jag var inte särskilt förtjust i andras spel med dessa sordiner och mina egna försök lät riktigt uschliga. Så hamnade jag framför en Cat Anderson-film på Youtube och plötsligt begrep jag. Vad man ska sträva efter rent melodiskt. Vad man ska sträva efter med klangen. Jag hade försökt klämma in alldeles för många toner och jag hade framför allt försökt mörka klangen alldeles för mycket.

Har ni inte sett den här förr är det dags nu:

 

Japp, jag har några över som ligger här hemma och ska bort, fyra närmare bestämt. Två har följt med inköpta trumpeter och två har jag köpt för mig själv, men ratat efter tag när något bättre dykt upp. Nu är jag rätt lycklig, för den senaste som kom hem är ungefär hälften så stor som de andra och den älskar jag!

Humes & Berg “Wa-Wah Du All”: sj-wawaduall.mp3

“Wow-Wow”-sordin, okänt fabrikat: sj-okandwowwow.mp3

Harmon “Wow-Wow”-sordin: sj-harmon.mp3

Lätt modifierad Emo “Wow-Wow”-sordin: sj-emo.mp3

Bilder och priser finner ni här.

 

Jag avslutar med ännu en gammal skön lirare, som hade full koll på hur man fräser i en kopp:

 

ps. Tänk att få ha Oscar Peterson i kompet, vilken lycka! ds.

Lite annat folk som provar en King 2B…

… Hittar man 2:40 in i den här filmen:

För er som hänger på ebay ibland och spanar in trumpeter, så är det han med de snyggaste fotona  – fd. “wideangleman” – som ordnat instrument och inspelning. Jag har aldrig köpt något instrument av honom, men munstycken lite då och då; en bra säljare om än något dyr. Vad gäller filmen, så klarar jag mig utan saxmannen, men Kevin Dean, trumpetaren, är bra på riktigt och i något klipp har sin farbror med, som är precis lika bra men i en annan stil.

Min King har jag inte arbetat mer med än, men det händer nog lite under kommande vecka.