Author: krax

Inget nytt, men lite Roy Hargrove är aldrig fel.

/ krax / Leave a comment

En favorit jag brukar köra medan jag dukar av matbordet:

Introt är super, men ni som liksom jag inte alltid klarar saxar av den där gnälligare och extremt tonslösande sorten och därför vill slippa saxsolot, ni ser en minut först och sedan hoppar ni  till 5:40, för då kommer Roy in igen. Robinson på altsax är inte dålig, inte alls, tvärtom, men för mig är det en humörfråga om jag klarar av hans spel eller inte.

Alla filmer från den här live-DVD:n är fantastiska. Morning Club i Paris låter ju bara i sig bra och Roy H. är en otrolig trumpetare. Han kör så mycket på känsla och det gillar jag. Dessutom har han stil, klar bonus. Jag är en sådan där som tycker att musik, ja all konst, i första hand är någon sorts underhållning och i underhållningen ingår respekten för den betalande lyssnaren: Man ser till att vara ett skönt blickfång. Eller ja, så skön man nu kan vara.

Saknad fingerring

/ krax / Leave a comment

Helgens arbete blev en liten lödning. Som nog många noterat saknade Wohlrabtrumpeten en fingerring. Nu har jag lött dit en. Alltså: Trots att ingen syns på fotona, så finns det en där i verkligheten.

Vad gäller Kingen så hade jag glömt att treans ventilbygel måste få ett oljebad i någon vecka för att lösa upp de fastgeggade rören till den yttre bygeln. Den trumpeten blir alltså inte färdig än på ett tag.

Wowwow-sordiner…

/ krax / Leave a comment

… förstod jag mig länge aldrig på. Jag var inte särskilt förtjust i andras spel med dessa sordiner och mina egna försök lät riktigt uschliga. Så hamnade jag framför en Cat Anderson-film på Youtube och plötsligt begrep jag. Vad man ska sträva efter rent melodiskt. Vad man ska sträva efter med klangen. Jag hade försökt klämma in alldeles för många toner och jag hade framför allt försökt mörka klangen alldeles för mycket.

Har ni inte sett den här förr är det dags nu:

 

Japp, jag har några över som ligger här hemma och ska bort, fyra närmare bestämt. Två har följt med inköpta trumpeter och två har jag köpt för mig själv, men ratat efter tag när något bättre dykt upp. Nu är jag rätt lycklig, för den senaste som kom hem är ungefär hälften så stor som de andra och den älskar jag!

Humes & Berg “Wa-Wah Du All”: sj-wawaduall.mp3

“Wow-Wow”-sordin, okänt fabrikat: sj-okandwowwow.mp3

Harmon “Wow-Wow”-sordin: sj-harmon.mp3

Lätt modifierad Emo “Wow-Wow”-sordin: sj-emo.mp3

Bilder och priser finner ni här.

 

Jag avslutar med ännu en gammal skön lirare, som hade full koll på hur man fräser i en kopp:

 

ps. Tänk att få ha Oscar Peterson i kompet, vilken lycka! ds.

Lite annat folk som provar en King 2B…

/ krax / Leave a comment

… Hittar man 2:40 in i den här filmen:

För er som hänger på ebay ibland och spanar in trumpeter, så är det han med de snyggaste fotona  – fd. “wideangleman” – som ordnat instrument och inspelning. Jag har aldrig köpt något instrument av honom, men munstycken lite då och då; en bra säljare om än något dyr. Vad gäller filmen, så klarar jag mig utan saxmannen, men Kevin Dean, trumpetaren, är bra på riktigt och i något klipp har sin farbror med, som är precis lika bra men i en annan stil.

Min King har jag inte arbetat mer med än, men det händer nog lite under kommande vecka.

Conn Pan American, äntligen bättre foton.

/ krax / Leave a comment

Precis, jag har tagit mig i kragen och fixat bättre foton på den gamla Pan American-kornetten:

http://www.kraxbb.se/Trumpeter/Kornetter/panamerican/panamerican.htm

Som ni ser har jag putsat stämbyglarna också. Jag hade en annan ännu äldre skolkornett från Conn för några år sedan och den hade fått precis samma mörka färg, som kontrasterar mycket snyggt mot putsad mässing. Jag gillar det och jag gillar den här kornetten. Den har en mensur på 12,2 mm och en bred klang, men lyckas ändå bjuda ett bra motstånd i blåset.

King Liberty 2B från 1945, badad och testad.

/ krax / Leave a comment

Ja, det här var ett fynd! Och då pratar jag inte om priset utan om musiken som på sätt och vis följde med. Det går ju till så här att jag har en rätt bra koll på vad jag vill ha, hittar något intressant och så införskaffas det. Bra så, men när instrumentet kommer hem, då är det dags för det roliga, dvs. det riktiga detektivarbetet. Här har vi en King, så då börjar man naturligtvis med vad som hittas på familjen Whites egen mycket positivt vinklade fan-sida och där finns en gammal annons:

http://www.hnwhite.com/King/Trumpet%20and%20Cornet%20page/1946%202-B%20Trumpet%20Large.jpg

Vem sjutton är Ray Anthony? Jag har stött på namnet förr, i någon orkesteruppsättning. Lite googlande visar att det handlar om en kille som fick med Glenn Miller vid 18 års ålder… Hoppsan! Och han lever fortfarande! Alltså, man är ju inte van vid att trumpetproffs blir så där märkvärdigt gamla, men här har vi en man som spelade professionellt i berömt band, innan han blev inkallad under 2:a världskriget, och som fortfarande tycks vara vi hyggligt god vigör och slänger ut gamla klipp på sig själv (och sina vänner) på youtube. Bra på att spela, oh ja! Solar dessutom på kornett i en del klipp från sin egen TV-show på 50-talet och det är snyggt!

Okej, nu handlar det om den här trumpeten. Den är från 1945 och i gott skick. Bra fräs och riktigt kul att spela, verkligen 40-tals känsla i klangen. Jag har lite bucklor och nagg att jobba med innan den är färdig och lacken är så sliten och ful, så den tar jag nog bort också, men det sedan blir det en härlig trumpet.

Jo, jag hittade en liten inspelning från 1946 med Mr. Anthony, när han garanterat spelade på en sådan här trumpet. Stabilt solo i början, sedan är det sång resten av låten:

En trumpethistorisk framtidsman

/ krax / Leave a comment

….

…

Bubber Miley. Ni vet, killen som började leka med sordiner på riktigt. Han som hörs sola överallt på äldre Ellington-inspelningar innan Cootie Williams dök upp, men som söp och slarvade och fick lämna bandet. Efter ett par år med eget band dog han i tuberkulos.

Jag har ju lite sordiner som ligger och skräpar och jag har hittat lite inspelningar också, så de kommer upp här efter hand. Därav denna lilla erinran om vem som satte fart på trumpeten och sordinet, så att det blev trumpeten och sordinerna (nej, jag minns King Oliver också). Idag blir det två korta filer med två av de mer anonyma dämparna.

Omärkt vitmålad solosordin (typ H&B Cleartone)

Omärkt vitmålad rak sordin med träbotten

Bilder och priser finns på länken nedan:

http://www.kraxbb.se/Ovrigt/sordiner/sordiner.htm

 

Apropå raka sordiner, ska ju Louis Armstrong i princip aldrig ha använt något annat och också dessa ytterst sparsamt. Jag slänger med ännu en film, en berömd inspelning där han faktiskt använder sordin: