Selmer 1939, nya bilder och lätt modifierad text (och trumpet)

Japp, och det är en rivig trumpet vi pratar om. Fast också med riviga lurar kan man ta det lugnt en lördagkväll. Lyssna på Ziggy Elman här, från 1940:

Trumpeten läser ni mer om här och som ni ser har jag sänkt priset rejält och samtidigt kapat alla tillbehör. Vill man ha ett munstycke eller en väska till, går det naturligtvis att lösa relativt smärtfritt och billigt, men för 2500 kronor, då får man nöja sig med en trumpet och inget annat.

Om någon nu undrar vad jag, som postar gammal jazz här, föredrog för låt på festivalteven, så kan jag väl säga att jag är lite svag för  tvålfager disco av äldre sort… Rolinski alltså.

Några ord om Selmer -39

Ja, jag har ju alltså nästan enbart spelat på den gamla Selmer-trumpeten den senaste månaden av redan nämnd anledning. Nu är det över för den här gången och den har fått sig en rengöring igen och förpassats till källaren. Mitt omdöme är i stort sett detsamma nu som när jag skrev annonstexten förr: Lödig och bra trumpet! Mycket mässing i klangen och bra feedback!

Den har ju Curry Ccaps i stället för vanliga ventilskor. Det går att få den med vanliga “bottom caps” också – fem hundra kronor billigare –  men då är bara två original. Den tredje är lite grövre.

Det är mer än lämpligt att fortsätta med mer klassisk Ziggy Elman. Han spelade på King- och Selmer-trumpeter och i den här filmen tycker jag mig ana att det är i en Selmer, i samma stil som den jag har, som han blåser.

 

Här är lite färskt tutande från mig också:

Bach 1 1/4C

Parduba double-cup 5½

Instrumenten har kommit, men jobbet är kvar.

Men man kan naturligtvis skriva lite om dem ändå!

Den andra och äldre King Liberty 2B-trumpeten dök upp för några dagar sedan. Ovanligt hel. Ovanligt ren. Den ska i princip bara badas för formens skull och någon liten liten buckla ska knackas ut. Den känns lite stadigare att spela än den första och yngre 2B-trumpeten, lite mer “normal” om jag får säga så. Den första är mer “bubblig” och då menar jag att klangen får den här täta och feta intensiteten, som i alla fall jag associerar till att man blåser ut en kompakt luftbubbla av ljud ur tratten.

De två belgiska flygelhornen kom med posten i dag och de ska nog gå att få spelbara båda två. Det ena är en Van Cauwelaert och det andra en Mahillon. Tilltryckta trattar, byglar som sitter fast, ventiler som också sitter fast och framför allt smuts… Spindelväv inuit klockan på den ena… Det kommer att ta sin tid att få dem fina, men före jul hoppas jag att de ska vara redo för försäljning i alla fall.

Jo, bubbelklangen. I bästa fall som Ziggy Elman i det här lätt klassiska klippet, i början själv och i slutet i en duell med Jimmy Zito: