Leblanc från 60-talet, det är fina grejer det och då tänker jag mest på det rent estetiska, men det är också så att spelar man på en sådan, då går man i många stora artisters fotspår. Det är nog tio år sedan jag senast hade en sådan hemma och då var det lättviktsmodellen 700. Den var så lätt att spela på, men kanske lite klen i klangen där nere. Den här däremot, den täcker hela registret lika bra. Som vanligt, klicka på bilden för att komma till fotogalleriet med mer information.

Många artister, ja, men den vars klang jag mest associerar till de klanger jag får ur den här trumpeten är Roy Eldridge. Det här är en medium bore-trumpet och en sak som det medför är att det känns som att det är väldigt kort mellan lägena, så att säga, alltså tonerna med samma kombination ventiler nedtryckta. Det tycker jag man får en bra bild av när man lyssnar på 60-talets Eldridge. Faktum är att just 1965 träffades han, Earl Hines och Coleman Hawkins för första gången på länge för att göra en liveinspelning och den är grymt bra, helt i min smak. Grand Reunion kallas skivan, hela finns på Youtube. Det är ju alltid bra med lite långsammare låtar om man är ute för att lyssna på klanger och då är nog spåret “The Man I Love” det bästa med många typiskt Eldridge-vräkiga riff. Det finns en anekdot om den här live-inspelningen där Charles Mingus blir förbannad på det här gänget. The Village Vanguard var tydligen Mingus hemmascen just då, men när de här äldre herrarna kom och uppträdde före honom, ja då var publiken förtrollad och tyst. När han själv gick på med sin grupp började publiken snacka och de fortsatte med det, drog in Coleman Hawkins i samtalen och hans starka röst överröstade allt och alla och Mingus blev så förbannad att han efter ett litet meningsutbyte efteråt kallade det gamla gänget för “nothing but a bunch of old niggers, anyway”… Mingus var en mycket stolt person, men här bad han ganska snart om någon sorts ursäkt ändå.

Samma år for Eldridge och Hines till Paris och spelade och därifrån finns det film, så ta en titt på Rosetta här om ni gillade det ovan. Eldridge spelar faktiskt flygelhorn i slutet, men jag undrar jag, om han inte har sitt trumpetmunstycke i flygelhornet… Stuff Smith är förresten med också och stjäl showen med ett riktigt härligt solo!