… there’s a new acquisation, a sweet and tender Super Artist:
Just så, en Blessing Super Artist från 1950. Jag har ju lite mycket franskt hemma just nu, så det var så gott som tvunget att nästa köp skulle bli någon klassisk amerikansk lur. Jag har, sedan jag hade en Blessing Artist för ungefär ett år sedan, känt ett växande sug efter toppmodellen Super Artist, den trumpetmodell Clifford Brown spelade på. Den kom med posten idag! Det är en trumpet med en lätt och dunkel klang, “smokey” säger amerikanerna, samtidigt tät och flyktig. Härlig!
Lite jobb har jag innan den är redo för försäljning. Treans bygelring sitter på munröret, som fingerring där. Uppenbarligen har original-fingerringen fallit bort och ersatts med snabbstämmarringen och den tänker jag flytta tillbaka och plocka fram en annan fingerring ur gömmorna till munröret. Lacken är också fläckvis sliten och mycket mörk, så jag tror att jag tar bort den helt på klockan, så att den fina gravyren kommer fram. Resten av trumpeten får behålla sina lackrester. Det är en ganska smidig mix, eftersom en klocka utan lack är enkel att putsa om man vill det, samtidigt som man inte behöver bry sig ett dyft om att putsa det betydligt svåråtkomligare ventilhuset (vars lack dessutom är i gott skick).
Mer Clifford Brown? Naturligtvis, en snabbare klassiker!