En favorit jag brukar köra medan jag dukar av matbordet:

Introt är super, men ni som liksom jag inte alltid klarar saxar av den där gnälligare och extremt tonslösande sorten och därför vill slippa saxsolot, ni ser en minut först och sedan hoppar ni  till 5:40, för då kommer Roy in igen. Robinson på altsax är inte dålig, inte alls, tvärtom, men för mig är det en humörfråga om jag klarar av hans spel eller inte.

Alla filmer från den här live-DVD:n är fantastiska. Morning Club i Paris låter ju bara i sig bra och Roy H. är en otrolig trumpetare. Han kör så mycket på känsla och det gillar jag. Dessutom har han stil, klar bonus. Jag är en sådan där som tycker att musik, ja all konst, i första hand är någon sorts underhållning och i underhållningen ingår respekten för den betalande lyssnaren: Man ser till att vara ett skönt blickfång. Eller ja, så skön man nu kan vara.