Sergei Nakariakov

Antoine Courtois Paris 1924?, 6000 kronor

/ krax / 1 Comment

Ännu ett äldre franskt, flygelhorn. Jo, men det väl inte fel att ha två att välja på? Det här Courtois-flygelhornet är buckligare och säljs med en betydligt enklare väska än Andrieu-flygelhornet, men det är å andra sidan försilvrat och så är förstås Courtois en känd tillverkare av kvalitetsflygelhorn. Spelmässigt upplevs det här som lättare och ljusare i klangen.

Naturligtvis är det läge att njuta lite av Nakariakov. Igen. Ja, men man måste ju ta chansen när man får den! Det ska dock sägas att Nakariakovs moderna Courtois-horn har en annan klang, en “hornigare” klang om jag får säga så, men det struntar vi i nu och lyssnar istället på Tjajkovskijs rokoko-variationer för cello vilka Nakariakov spelar på sitt fyrventiliga horn som om de vore skrivna direkt för honom. På Youtube finns det flera live-framträdanden att välja på och jag hamnar gärna framför den här utekonserten med Nürnbergs symfoniorkester.

Millereau H. Schoenaers Successeur 1895-1911

/ krax / 1 Comment

vdsc_0327

Jag har köpt en hel del gamla franska flygelhorn på chans nu och dagens lilla horn måste nog sägas vara det fräschaste. Det har dryga hundra år på nacken men det märks inte på annat än på originaletuiet som det kom i. Det ska vidare till tippen, men hornet, det kommer att glädja någon i många år till.

Det finns liksom bara ett musikval som matchar, även om karlen blåser i ett Courtois-horn med fyra ventiler. Sergej Nakariakov är en fantastisk musiker och nog är det lite fascinerande att en barndomsolycka gjorde honom till blåsmusiker. Han fick inte sitta på ett halvår och då var det bara att avsluta pianostudierna, som han ändå inte uppskattade, och ställa sig med trumpeten istället. Den här gången tar vi två av hans – eller om det nu är hans fars, pianolärarens – omarrangemang av cello-konserter. Vivaldi-konsertern för två uppskattar jag personligen mest.

Och en äkta fransos

/ krax / Leave a comment

Det kom ett roligt litet paket i fredags också. Det är ju faktiskt så att det fortfarande inte är så många modeller, som jag har införskaffat en andra gång. Det är bara de här King 2B, ett par B&H Imperial-kornetter och Courtois Gaudet. Nu har det blivit en Gaudet igen, en tredje, och det är ju för att de är lite bortglömda trumpeter av god kvalitet, som säljs billigt. Det är faktiskt en bra trumpet, en otroligt bra skol-trumpet.

Den här gången blev det en försilvrad rackare, men den var rätt opolerad, svart här och där, och jag har inte fått bort all svärta än, men det kommer och då kommer en annons också. Lite lurad blev jag också, en dålig bild (ett ebay-köp) visade inte att fingerknapparna inte var original och inte satt riktigt fastskruvade. Det visade sig att de inte passar alls, går inte att skruva ned mer än ett varv, men nu har jag en ospelbar Selmer-trumpet som får bidra med sina fingerknappar. De passar, både funktionellt och estetiskt och får sitta kvar  om jag inte hittar några andra lämpliga knappar.

De två tidigare Gaudet-annonserna:
http://www.kraxbb.se/Trumpeter/gaudet/gaudet.htm
http://www.kraxbb.se/Trumpeter/Gaudet%20II/gaudetii.htm

När jag nu har Courtois på tapeten, måste jag få klämma in lite Youtube-klipp med Sergei Nakariakov, som ju är den firmans stora affischnamn. Först en liten och lättsam japansk melodi där han visar upp sin härliga klang och sedan lite kammarmusik med flera världsartister i sättningen, till exempel Mischa Maisky på cello: Camille Saint-Saëns, septett för piano, trumpet och stråkar opus 65. Jag kan inte säga att jag är sådär superförtjust i inledningen, men de två mittpartierna tycker jag är mycket njutbar kammarmusik.