Holton 25 1948, 3 500 kr.

vDSC_9474.jpg

Fortfarande snö, snö och snö. Det gnistrar och glimmar i mars-solen, så då får vi gnistra och glimma också med en kornett med en lite ljusare klang-approach. Vi talar om stabil och pålitlig 40-talskvalitet från Elkhorn, Wisconsin! Klicka på fotot för fler bilder och en utförligare presentation.

Vad kan man använda en sådan här amerikansk kornett till? Tja, en som lyckats bygga sin hela karriär på kornettspel är Warren Vaché och jag skulle nog kunna tycka att han dessutom gjort det med just den där sortens gnistrande och glimmande som snön utanför mitt fönster bidrar med. Nedan följer två klipp i olika stilar, men gemensamt för de båda är att Vaché inte är rädd för att låta kornetten gnistra! Och glimma, men nu är jag förstås lite tjatig.

Blessing Super Artist 1947, 5 000 kr.

vDSC_8881.jpg

En Blessingkornett, en gammal Super Artist från 1947... Den spontana artistassociationen till denna modell är Muggsy Spanier, om vilken man kan säga att han lyckades hålla sin stil på samma nivå genom hela livet. Mycket känsla! Här nedan ett klipp från vad man må kalla karriärens mitt, det vill säga just 46-47. Dixie fungerar i alla tider!

Egentligen har jag – när det gäller jazz, råkade få en hel del klassisk vinyl att lyssna igenom annars – återigen lyssnat en hel del på Wynton och Jazz at the Lincoln Center Orchestra. Det här lilla klippet (viss Pink Panther-feeling)  med Sherman Irby och Marcus Printup i strålkastarljuset har fått många omlyssningar:

Hela konserten finns också på Youtube, Blue Note 2015.

P. Gautié 1882-1920, 2 500 kr.

vDSC_8131.jpg

Det har varit en smått kaotisk terminsstart, som inte lämnat mycket ork kvar för den kära hobbyfirman, men nu hoppas jag på lugn och därmed slängs denna gamla, intressanta kornett upp. Jag tror att den är den äldsta riktigt spelbara kornetten jag har haft, även om det finns några andra, som kan ha varit något äldre. Den egenskap den här kornetten har, som inte de andra haft, är i alla fall en mycket positiv sådan; den är tillverkad för att spelas i modern stämning, A=440 Hz. Mycket tacksamt och utmärkande för det progressiva Frankrike!

Vi har väl alla slitit någon gång med gamle Arban och när man står framför den luntan med sin trumpet och våndas, må man minnas att etyderna ursprungligen skrevs för  kornett, precis sådan här gammal kornett. Och banne mig om det inte känns smidigare ibland, med “rätt” instrument!

Hur låter det? David Guerrier visar här: