Leblanc T357 “Sandoval” ung. 2000

En nyare trumpet den här gången, det måste man säga, men ändå en ganska speciell sådan. Sandoval-klangen är helt klart lite egen, liksom mild och rivig på samma gång. Dessutom mycket öppet blås, både rundad stämbygel och grov mensur. Klicka som vanligt på bilden för att komma till annonsen med utförligare text och fler bilder.

Arturo Sandoval, ja… Karl’n kan spela som få andra, det är då ett som är säkert. Personligen uppskattar jag nog mest när han håller sig i skinnet, så att säga, men oavsett hur han spelar är rytmen alltid där. Fantastiskt!

I hörlurarna nu har jag en konsert som är ungefär lika gammal som den här trumpeten där Sandoval spelar på en sådan. Vi är på anrika Newport Jazz Festival 1998 i sommarvärmen. Arturo frontar ett storband och steker lika hårt som solen. Tyvärr hade nog ljudkillen fått solsting, men det är ändå en frän konsert. Ett lugnt stycke visar nog mest av trumpetens klang (med hela det bottendjupa registret på slutet):

Hela konserten finns alltså på Youtube, både som en längre film och låt för låt. Sök bara på “Sandoval Newport” så kommer de upp. Även om han mest piskar på ett par trummor är sista låten Sandunga ett tips, härligt driv i bandet!

Här lägger jag istället in lite typiskt höghöjdsglänsande under en hyllningsshow till Celia Cruz, kvinnan bakom salsafrasen “¡Azúcar!“, men man får lyssna på bandet och Gloria Estefan några minuter först.

Repris: SSS

Jag undrar om inte den här kornetten – Selmer Signet Special – är det instrument jag har hemma, som ger mest klang för pengarna. Det är ju naturligtvis en omöjlig fråga, för hur ska man kunna mäta klang i kronor? Hur det nu än är med det, så är min plan att dra ned den någon krona i pris och lägga ut den på blocket inom ett par veckor. Alltså minireas den här först, om någon är sugen: 1 800 kronor inklusive frakt.

http://www.kraxbb.se/Trumpeter/Kornetter/sss/sss.htm

Det har också blivit så att jag skaffat en lite bättre mikrofon, så där finns nya och bättre ljudfiler. Nu kan jag inte skylla alls på mikrofonen längre, utan all dissonans är jag och inget annat. Fast i och för sig, jag har ju ingen vettig preamp, utan kör med min Zoom H4n som preamp, till en ribbon-mikrofon. Där kan det blir bra mycket bättre… Hujedamej, nej nej nej, elektriskt prylnörderi tänker jag akta mig för, bättre att försöka skärpa spelandet än inspelandet.

Om vi tar oss tillbaka till kornetten, så är min tanke den att det skulle vara en utmärkt kornett för den vane trumpetaren, som vill ha en lödig kornett till lite dixie-jammande eller så är det ett finfint nybörjarinstrument till barnet med lite kortare armar.

Kornettjazz… Rex Stewart! Fantastisk musiker! Jag kan förstå om en del känner sig lite lätt allergiska mot så många effekter, men jag älskar det avslappnade lekandet. Man kan för skojs skull jämföra filmklippen nedan: “There Will Never Be Another You”, först med Rex Stewart och trumpetaren Nick Travis i gammal lekfull power-swing-stil och sedan som modernare skönspel med Arturo Sandoval. Slutsats? Olika är lika bra!