
En nyare trumpet den här gången, det måste man säga, men ändå en ganska speciell sådan. Sandoval-klangen är helt klart lite egen, liksom mild och rivig på samma gång. Dessutom mycket öppet blås, både rundad stämbygel och grov mensur. Klicka som vanligt på bilden för att komma till annonsen med utförligare text och fler bilder.
Arturo Sandoval, ja… Karl’n kan spela som få andra, det är då ett som är säkert. Personligen uppskattar jag nog mest när han håller sig i skinnet, så att säga, men oavsett hur han spelar är rytmen alltid där. Fantastiskt!
I hörlurarna nu har jag en konsert som är ungefär lika gammal som den här trumpeten där Sandoval spelar på en sådan. Vi är på anrika Newport Jazz Festival 1998 i sommarvärmen. Arturo frontar ett storband och steker lika hårt som solen. Tyvärr hade nog ljudkillen fått solsting, men det är ändå en frän konsert. Ett lugnt stycke visar nog mest av trumpetens klang (med hela det bottendjupa registret på slutet):
Hela konserten finns alltså på Youtube, både som en längre film och låt för låt. Sök bara på “Sandoval Newport” så kommer de upp. Även om han mest piskar på ett par trummor är sista låten Sandunga ett tips, härligt driv i bandet!
Här lägger jag istället in lite typiskt höghöjdsglänsande under en hyllningsshow till Celia Cruz, kvinnan bakom salsafrasen “¡Azúcar!“, men man får lyssna på bandet och Gloria Estefan några minuter först.