Instrument till salu: Den aktuella listan

Trumpeter
Leblanc SONIC 707 M ung. 1965, 12 000 kronor
Conn 22B New York Symphony 1942, 6 000 kronor
Antoine Courtois 203 1990-tal, 6 000 kronor
Selmer Paris De Ville 1967, 6 000 kronor
Besson 8-10 1957, 3 000 kronor
Couesnon B15 1951, 1 500 kronor

Kornetter
Sears Silvertone 200 (Blessing Super Artist) 1957, 3 000 kronor

Flygelhorn
Andrieu Frères 30-tal (Raymond Dubois), 6 000 kronor
Antoine Courtois Paris 1924?, 6 000 kronor

Övrigt
Begagnade munstycken
Fiol: The Lewis Model 100 ung. 1980, 3 000 kronor

Antoine Courtois Paris 1924?, 6000 kronor

Ännu ett äldre franskt, flygelhorn. Jo, men det väl inte fel att ha två att välja på? Det här Courtois-flygelhornet är buckligare och säljs med en betydligt enklare väska än Andrieu-flygelhornet, men det är å andra sidan försilvrat och så är förstås Courtois en känd tillverkare av kvalitetsflygelhorn. Spelmässigt upplevs det här som lättare och ljusare i klangen.

Naturligtvis är det läge att njuta lite av Nakariakov. Igen. Ja, men man måste ju ta chansen när man får den! Det ska dock sägas att Nakariakovs moderna Courtois-horn har en annan klang, en “hornigare” klang om jag får säga så, men det struntar vi i nu och lyssnar istället på Tjajkovskijs rokoko-variationer för cello vilka Nakariakov spelar på sitt fyrventiliga horn som om de vore skrivna direkt för honom. På Youtube finns det flera live-framträdanden att välja på och jag hamnar gärna framför den här utekonserten med Nürnbergs symfoniorkester.

Andrieu Frères 30-tal (Raymond Dubois), 6000 kronor

Återigen dags för ett äldre, franskt flygelhorn och den här gången är det ett från firma Andrieu Frères, vilka drev en butik i Paris från 1924 till 1962, som framför allt sålde blåsinstrument och noter. Firman hade startats av deras farbror Fernand, mer om honom nedan. Flygelhornet i fråga är ett fint horn från 30-talet, mer om det om ni klickar på bilden och tar er till galleriet.

Jo, Fernand Andrieu var kompositör, arrangör och kornettist enligt den klassiska, franska skolan, tänk Arban. Man vet att han runt 1894, när han var i 30-årsåldern, dels var kornettlärare vid “École nationale de musique” och dels hade ett flertal engagemang i Nice under högsäsongen där. Han komponerade hela sitt liv och transkriberade många orkesterverk till arrangemang för blåsorkester. Där noterar jag att en del fortfarande utgör levande repertoar nere i Frankrike. Dessutom händer det att ett par av hans solostycken för kornett används vid provspelningar. Éric Aubier har naturligtvis gjort en mycket behaglig inspelning av hans “Troisième solo de concours”, alltså det tredje solostycket för provspelningar. Detta finns också inskannat och tillgängligt via Columbus State University och det ska jag skriva ut och börja öva på imorgon!

Ett annat fint stycke är en Concertino för två kornetter och piano, som Jason Dovel gjort en förnämlig inspelning av tillsammans med Vince DiMartino. Jag länkar bara till första satsen här, men både sats två och tre finns på Youtube.

Conn 22B New York Symphony 1942, 6 000 kronor

En Conn 22B är inget ovanligt instrument. I Conns diverse kataloger från 30-talet presenteras alla deras övriga modeller som instrument för särskilda syften medan 22B sägs vara för den som vill ha en mer normal proffstrumpet. Antagligen är det därför de sålde bra och fortfarande rankas väldigt högt, för att de är riktigt bra trumpeter som passar till allt. Klicka på bilden för att komma till fotoalbumet med mer information.

I Conns reklambroschyrer nämns knappt någon som spelandes på en 22B, utan deras “endorsing artists” kopplades nästan alla till de andra, mer specialiserade modellerna. Visserligen är det allmänt bekant att Bud Herseth, CSO:s förstetrumpetare under ett halvsekel, spelade på en 22B när han kom till Chicago Symphony, men då var han ingen celebritet än. Nej, den enda som kopplas till en 22B under det tidiga 40-talet är en sådan där som knappt spelade utan mest sjöng och det är stort namn, minst sagt, topplistemannen Vaughn Monroe.

Monroe var den där sortens musiker som till sinnet var lika mycket tekniker. På turnéerna hade han med sig en specialtillverkad väska innehållandes verktyg och materiel för modelljärnvägsbyggen, hans stora hobby vid sidan av flygning. Hans instrument var trumpet, men när han satte ihop sitt storband 1940 var det för att sjunga och det gick bra med listettor och berömmelse. När jag nu lyssnat igenom Youtubes utbud av Monroes låtar från 1942 går det knappt att skilja dem åt, den ena smöriga balladen efter den andra. Det var ju så det fungerade då, lyckades man med en sorts låt satte skivbolagen en på att fortsätta i exakt samma stil. “Somebody nobody loves” nedan har i alla fall ett lite högre tempo, men istället eller kanske just därför en gästande sångerska. Där finns också några takter trumpetsolo, men om det är Monroe eller kanske Bobby Nicholls, det är svårt att veta. Hursom är den täta klangen i den trumpeten något som påminner om 22B-klangen. Detsamma gäller solotutandet i “Take it Jackson”, klipp nummer två, som för övrigt är mer i min smak. Den filmen innehåller dessutom en bild på Monroe och hans extravaganta 22B.

Frankenhorn JTL på Tradera

Det här är ett gammalt hemmabygge där delar från två olika Jérome Thibouville-Lamy-flugelhorn har fått komplettera varandra och blivit ett flygelhorn. Det är spelbart och ligger uppe på Tradera med utropspriset 405 kronor. Fler bilder än vad som syns på Tradera finner man om man som vanligt klickar på bilden.

Länk till auktionen:
https://www.tradera.com/item/210401/558043999/flygelhorn-frankenhorn-

Sears Silvertone 200 (Blessing Super Artist) 1957

Det här är en spelbar kornett med en del skavanker, men den är kul att spela på! Som vanligt, klicka på bilden för att komma till själva annonsen med mer text och fler foton.

En kollega på jobbet hade plötsligt en dag snokat reda på en provinspelning jag gjort med denna kornett och gjort om det enkla tutandet till något ska-liknande, helt annorlunda. Nå, det visar fortfarande att det är en klart spelbar kornett!

Jérome Thibouville-Lamy “ROYAL” 20- eller 30-tal

Jag säger det direkt, priset här är satt inklusive en hel del extra-grejer. Blir man sugen på det här flygelhornet, men önskar betala lite eller mycket mindre, då går det bra att pruta bort väska, sordin och den “moderna” versionen. Med det sagt, är det här ett trevligt, snart hundraårigt flygelhorn i ovanligt gott skick. Klicka på bilden för att komma till annonsen, som innehåller både ovanligt mycket text och lite fler bilder än vad jag brukar ha.

Leblanc T357 “Sandoval” ung. 2000

En nyare trumpet den här gången, det måste man säga, men ändå en ganska speciell sådan. Sandoval-klangen är helt klart lite egen, liksom mild och rivig på samma gång. Dessutom mycket öppet blås, både rundad stämbygel och grov mensur. Klicka som vanligt på bilden för att komma till annonsen med utförligare text och fler bilder.

Arturo Sandoval, ja… Karl’n kan spela som få andra, det är då ett som är säkert. Personligen uppskattar jag nog mest när han håller sig i skinnet, så att säga, men oavsett hur han spelar är rytmen alltid där. Fantastiskt!

I hörlurarna nu har jag en konsert som är ungefär lika gammal som den här trumpeten där Sandoval spelar på en sådan. Vi är på anrika Newport Jazz Festival 1998 i sommarvärmen. Arturo frontar ett storband och steker lika hårt som solen. Tyvärr hade nog ljudkillen fått solsting, men det är ändå en frän konsert. Ett lugnt stycke visar nog mest av trumpetens klang (med hela det bottendjupa registret på slutet):

Hela konserten finns alltså på Youtube, både som en längre film och låt för låt. Sök bara på “Sandoval Newport” så kommer de upp. Även om han mest piskar på ett par trummor är sista låten Sandunga ett tips, härligt driv i bandet!

Här lägger jag istället in lite typiskt höghöjdsglänsande under en hyllningsshow till Celia Cruz, kvinnan bakom salsafrasen “¡Azúcar!“, men man får lyssna på bandet och Gloria Estefan några minuter först.