Instrument till salu: Den aktuella listan

Trumpeter
Leblanc SONIC 707 M ung. 1965, 12 000 kronor
King Symphony DB 1975-1976, 9 000 kronor
Conn 2B New World Symphony 1941, 6 000 kronor
Antoine Courtois 203 1990-tal, 6 000 kronor
Antoine Courtois 113M 1980-tal, 6 000 kronor
Selmer Paris De Ville 1967, 6 000 kronor
Besson 8-10 1957, 3 000 kronor
Boosey & Hawkes F.V.A. Imperial “23” MARK IX 1953, 3 000 kronor
Blessing Standard (Sears Silvertone) 1965, 3 000 kronor
Couesnon B15 1951, 1 500 kronor
Wohlrab 1-M 60- eller 70-tal, 1 500 kronor

Kornetter
E. K. Blessing Artist Model 1939?, 3 000 kronor

Flygelhorn

Övrigt
Begagnade munstycken
Fiol: The Lewis Model 100 ung. 1980, 3 000 kronor

Leblanc 707 SONIC M ung. 1965 12 000 kronor

Leblanc från 60-talet, det är fina grejer det och då tänker jag mest på det rent estetiska, men det är också så att spelar man på en sådan, då går man i många stora artisters fotspår. Det är nog tio år sedan jag senast hade en sådan hemma och då var det lättviktsmodellen 700. Den var så lätt att spela på, men kanske lite klen i klangen där nere. Den här däremot, den täcker hela registret lika bra. Som vanligt, klicka på bilden för att komma till fotogalleriet med mer information.

Många artister, ja, men den vars klang jag mest associerar till de klanger jag får ur den här trumpeten är Roy Eldridge. Det här är en medium bore-trumpet och en sak som det medför är att det känns som att det är väldigt kort mellan lägena, så att säga, alltså tonerna med samma kombination ventiler nedtryckta. Det tycker jag man får en bra bild av när man lyssnar på 60-talets Eldridge. Faktum är att just 1965 träffades han, Earl Hines och Coleman Hawkins för första gången på länge för att göra en liveinspelning och den är grymt bra, helt i min smak. Grand Reunion kallas skivan, hela finns på Youtube. Det är ju alltid bra med lite långsammare låtar om man är ute för att lyssna på klanger och då är nog spåret “The Man I Love” det bästa med många typiskt Eldridge-vräkiga riff. Det finns en anekdot om den här live-inspelningen där Charles Mingus blir förbannad på det här gänget. The Village Vanguard var tydligen Mingus hemmascen just då, men när de här äldre herrarna kom och uppträdde före honom, ja då var publiken förtrollad och tyst. När han själv gick på med sin grupp började publiken snacka och de fortsatte med det, drog in Coleman Hawkins i samtalen och hans starka röst överröstade allt och alla och Mingus blev så förbannad att han efter ett litet meningsutbyte efteråt kallade det gamla gänget för “nothing but a bunch of old niggers, anyway”… Mingus var en mycket stolt person, men här bad han ganska snart om någon sorts ursäkt ändå.

Samma år for Eldridge och Hines till Paris och spelade och därifrån finns det film, så ta en titt på Rosetta här om ni gillade det ovan. Eldridge spelar faktiskt flygelhorn i slutet, men jag undrar jag, om han inte har sitt trumpetmunstycke i flygelhornet… Stuff Smith är förresten med också och stjäl showen med ett riktigt härligt solo!

Blessing Super Artist 1959

Något ung? Tja, många nättyckare säger att ska man ha en Blessing Super Artist ska det vara en 40-talare med treans fingerring på undersidan. Nja, säger jag. Årtalet som verkligen skulla kunna betyda något är 1961 för då startar en liten ägarbyteskarusell, men ärligt talat är alla äldre Blessing-instrument i princip desamma. Jag bodde några år i Kilafors och pratade lite om Blessing med Latta Hedlund, bleckblåsreparatör, trombonist och banjoist. Han hade besökt fabriken och hans omdöme om den var att tiden stått stilla, det vill säga att det var ett ställe där allt gjordes som det hade gjorts från början.

Nu tänker jag INTE länka till musik med Clifford Brown, utan till musik med en Brown-inspirerad rysk trumpetare. Här talas förstås om Valery Ponomarev, ryssen som efter att ha flytt Sovjetunionen tog trumpetstolen hos Art Blakey and the Jazz Messengers. Hans stora förebild är och var alltifrån början Clifford Brown, till den grad att han allt som oftast spelar på en gammal Blessing Super Artist. Han är förutom sitt spelande också känd för den lilla incident han råkade ut för på Charles de Gaulle, flygplatsen i Paris, när han bröt armen under ett intermezzo med säkerhetsvakterna. Vad hände? Han skulle synnerligen bestämt ta med sig trumpeten på planet.

Det finns många klipp med Ponomarev på Youtube, men jag väljer två med fioler i bakgrunden där han tycks blåsa på två olika Blessing Super Artist-trumpeter, som båda klingar typiskt. Dels ett från en festival i Belgorod (en rysk stad fyra mil ifrån Ukraina, för den som undrar, för övrigt uppträdde Sergei Nakariakov på samma festival, trumpetmumma!) och dels ett från en tillställning i Schweiz där han hänger med sin Jazz Messengers-kompis Benny Golson och några andra och lirar med någon lokal orkester. I det klippet lyssnar trumpetaren inte bara på Ponomarev utan också på Eric Miyashiros slutsolo, utfört precis enligt förväntningarna.

Sears Silvertone (Blessing Standard) 1965, 3000 kronor

Den här hade jag glömt bort att lägga upp! Det är en hyggligt gammal Blessing, i senaste laget för att vara intressant, men ändå fortfarande deras standard-design som de använde för alla trumpeter fram till ungefär 1970. Det här är en enklare variant, men klangen är den rätta! Klicka på bilden för att komma till en utförligare annons med fler bilder.

Jupiter skoltrumpet JTR-410 på Tradera

Jäpp, jag har slängt ut en slik trumpet på Tradera så här innan jul med ganska lågt utrop och auktionsslut kommande söndag. Mycket nöje:
https://www.tradera.com/item/210401/516567606/jupiter-jtr-410-trumpet-i-finfint-skick-

Vad annat på gång? Jaooo, två härliga trumpeter väntar på fotografering, dels en gammal Blessing Super Artist och dels en Leblanc 707 SONIC. De är genomgångna och klara båda två, men det är lite svårt att hinna med fotoarbetet just den här månaden, så jag skulle gissa att de dyker upp i mellandagarna. Dessutom väntar ett rätt slitet men fullt fungerande Courtois-flygelhorn bara på sista tvätten innan det ska fotas. Lyckas jag sno åt mig någon dag till lödning där i mellandagarna, då kan ett Mahillon-flygelhorn bli klart också.

kraxbb.se blir krax.co och 2xTradera

Till att börja med kommer den här hemsidan att byta webb-adress, kraxbb.se kommer att försvinna och istället blir den nya adressen krax.co. Detta sker av rent administrativa skäl. Jag skulle tro att kraxbb.se ligger kvar november ut, men just nu ser den ut att krångla, så vi får se hur det blir med det. Kanske måste jag ta bort den tidigare om jag inte får det att fungera med båda samtidigt.

Sedan är det så att jag precis har lagt ut två trumpeter på Tradera. Välkomna att bjuda! Det är dels en gammal tysk pansarvagn från Musikhaus Barth i Stuttgart med en ganska mörk klang och dels en engelsk finlirare i form av ännu en B&H Imperial F.V.A. MARK IX “23” i lite mer påverkat skick, men fullt spelbar. Dessa hittas på denna Tradera-sida (plus en del annat).

Något fler bilder på dessa trumpeter än vad man kan lägga upp på Tradera hittas på länkarna nedan. B&H-trumpeten har samma fina gravyr som den andra några år äldre likadana trumpeten jag har, men den syns inte på dessa foton eftersom trumpeten är så pass oxiderad. Vill man se hur gravyren kan se ut om man putsar ordentligt, då klickar man på 3000-kronors trumpeten i listan ovan.

Barth

Boosey & Hawkes Imperial F.V.A MARK IX “23”

Förresten har jag också sänkt priset på Rudall & Carte-trumpeten, apropå 50-talsbritter.

Yamaha YTR6335H ung. 1990

Här har vi en mycket fin Yamaha, Xenos farfar. Eller morfar. Som vanligt, ett klick på bilden öppnar annonsen med fler bilder och en utförligare presentation.

En sökning på nätet visar att Chase Sanborn en gång i tiden spelade på en slik Yamaha. Vem är det? Jo, en karl som de senaste åren har lagt upp hyggligt många, minst sagt, instruktionsfilmer där han lägger ut texten och redogör för många olika aspekter på trumpetspelande. De är inte alls dumma, helt klart lärorika, men han är en talför karl, det är många ord på kort tid. Som tur är, är han från New York så dialekten är lättförståelig. Spela kan han också, förstås, han är ändå en “Yamaha Artist”. I klippet nedan blåser han nog i en nyare Xeno, men jag tycker att klangerna liknar varandra. Jag skulle vilja säga att den här 6335:an är lite klarare i klangen, men det kan förstås vara bara min upplevelse bakom klockan.

Hans Youtube-kanal med lärfilmer hittas här:

https://www.youtube.com/user/chasesanborn/videos

Besson 8-10 1957, 3 000 kronor

Ännu en britt ifrån 50-talets B&H och Besson-konglomerat. Det är inte meningen, men ibland blir det liksom bara så att inköpen klumpar ihop sig. Det är en stabil och bra trumpet, men vi pratar inte proffsklass utan en fin, gammal goding på bättre mellanklassnivå.

E. K. Blessing & Co. Artist Model 1939?, 3000 kronor

Det var ett tag sedan jag la upp en typisk trad-jazz-kornett, men nu är det dags. Egentligen köpte jag den här för jag behövde lite reservdelar till en annan kornett, men den var i för bra skick för att använda till det, nej, den här kornetten ska spelas. Klicka på bilden för att komma till fler bilder och en utförligare kommentar.

Har man en Blessing-kornett, ja då går tankarna självklart till Muggsy Spanier, särskilt om den håller den här åldern för just 1939 spelade han och hans band in “The Great Sixteen” för Bluebird, ett gäng låtar som man menar inspirerade den följande tidens återupptäckta intresse för Dixieland. En av låtarna var “Relaxin’ at Touro”, namngiven efter det sjukhus där Muggsy var nära att dö något år tidigare, en skön, tillbakalutad melodi med sordinerat, traditionellt solo. Spaniers sordin kom från legenden King Oliver, han hade fått den när han som nybliven vuxen fått spela med Olivers “Creole Jazz Band” på Lincoln Gardens och han behöll den och använde den vid varje spelning och varje inspelning.

Nå, för att få ett osordinerat klangexempel väljer vi “I Wish I Could Shimmy Like My Sister Kate”, bara för att också få smyga med Cécile McLorin Salvants fantastiska version.