Nu avslutar jag kornettandet för ett tag genom att lägga upp en färdig annons för en Conn 6A Victor.

Som alla Conns kornetter och trumpeter från denna tid kombinerar den en mycket smal mensur med en rejäl klocka. Det där med smal eller grov mensur är ju evigt diskuterat och nog är det väl så att det nästan är en modefluga, vilken design som är “den rätta”? Mest brukas motstånd diskuteras, men för mig är det inte riktigt rätt håll att angripa frågan. Pratar man om instrumentets luftmotstånd gör man instrumentägaren till en passiv varelse som ska leta efter det instrument med det motstånd, som passar en själv. Jag är mer den sorten som funderar på hur man ska utnyttja varje design på det för den bästa sättet.  Kanske är det en lyx att tänka så, en lyx som en glad amatör som aldrig behöver vara bäst, bättre kan unna sig än en professionell musiker?

Hur det nu än är med det, så är en smal borrning, en smal mensur, något för den som vill ha snabb-snabba ventiler, toner som inte flyter i varandra och en mer fokuserad och fast klang. En grov mensur ger en bredare klang, som är lättare att färga med sin egen personlighet. Jag visualiserar luftkärnan i instrumentet: är den stor finns mer att påverka, men är den smal och liten är utrymmet för påverkan mindre. Denna Conn 6A Victor har en mycket smal mensur och tillsammans med munröret i koppar ger det en mycket typisk klang.

Vill man lyssna på gamla Conn-trumpeter med smal borrning letar man fram gammal Ellington. Cat Anderson, Cootie Williams och de andra tutade på Conn Connstellation-trumpeter i många år. På Youtube finns det riktigt många längre konsertklipp med Duke Ellington och hans orkester, en som jag gillar bra kommer nedan efter en film med Cat Anderson, som jag länkat till förr (den gamla länken är död, därav omlänkandet).