Någon gång ska man ju prova en sådan också. Skämt åsido, i våras tänkte jag att den här trumpeten, en Bach från 1966 eller 1967, den kan jag ha som personlig lur ett tag. Det är ju inte fel att ha en Bach som referenspunkt när man ska ge omdömen om andra trumpeter. Dessutom gillade jag den riktigt mycket! Nu slumpade det sig så att jag råkade komma över det jag kan kalla min drömlur häromveckan och då är det lika bra att någon annan får möjlighet att njuta av en god gammal Bach 37.
Ska man prata Bach 37 och svenska trumpetare, då ligger Jan Allan nära tillhands. Jag läser att det kommer en kortfilm på SVT i början av nästa år av Tom Alandh, om stölden av Jan Allans älskade Bach. Den historien kan ni läsa här, om ni inte har gjort det förr. Två klipp med Jan Allan följer naturligtvis, en 90-talsvariant med mycket innerligt spel och sedan Odin’s Eye från slutet av 60-talet. Utomordentligt!
KRax! begagnade blås 