Så… ska komma igång igen efter en rejäl influensa. Något instrumentnytt har jag inte att bjuda på, men igår satt jag och agerade länk mellan det tyska trumpetforumet och Horn-u-copia. En man därnere i Tyskland började sätta ihop en serienummerlista, för det finns inte alls för dessa trumpeter, och han fick ihop det ganska bra direkt. Samtidigt har jag satt ihop en modellförteckning, så om någon är intresserad finns dessa här:
Jag har haft en Keilwerth Toneking Deluxe… Mycket trevlig trumpet. Någon amerikan påstod att det måste vara en kopia av King Super 20 och utseendemässigt stämmer det i alla fall, men jag har inte haft någon Super 20, så jag kan inte säga om det gäller för klangen också.
Intressant är att det faktiskt finns några skillnader mellan de här två trumpeterna jag har av samma modell. Först och främst är avståndet till ventilblocket olika…
Nu är nästa grej att fixa foton på Selmern utan mittenstag.
Jag har varit bortrest över helgerna, därav stiltjen här. Dessutom togs ett blixtbeslut i hemmet om att tapetsera om en hall och sonen blev magsjuk för första gången i sitt liv… Jag pustar ut just nu. Tur att det finns musik för sån’t!
Chris Botti brukar jag inte lyssna på, men nu är han helt rätt för mig. I klippet nedan spelar han Ennio Morricone tillsammans med en fantastisk klassisk musiker, Yo Yo Ma. Det sägs väl rätt ofta att cello är ett underskattat instrument. Jag vet inte det, men jag vet att det är ett fantastiskt instrument för ballader, meditationer och annat med mildare klanger och i just sådana melodier excellerar Yo Yo Ma.
Jag sköter också hemsidan för Bollnäs Jazz Club – fast jag inte bor där längre – och måste passa på att tuta för att Bollnäs kommun blivit utsedd till årets jazzkommun 2013. BJC är stolta och glada och bjuder på en rätt trevlig vårsäsong, skulle jag vilja säga, för den som råkar ha vägarna förbi.
Jo, en sista sak. Årsrapporten för denna blog visar att Buescher-trombonen tycks vara mitt populäraste ämne, så jag ska förklara det där med att draget naturligtvis bör riktas. Ärligt talat, det vet jag egentligen inte. Jag skriver så, för att varje gång jag köpt en trombone har närmaste trombonist påpekat att trombonen kan bli lite bättre om jag ser till att rikta draget och varje gång jag sedan tagit trombonen till någon som sysslar med trombone-reparationer har draget känts bättre efter en kort och relativt smärtfri behandling (det har alltså kostat ett par hundra kronor).
Den äldre King Liberty 2B blev inte såld, utan finns kvar. Den yngre är färdig, men inte fotad och inte omskriven. Ytterst kort kan sägas att den är som den äldre, men med en något ljusare klang, vilket kan tjuvlyssnas på här.
Wohlrab-trumpeten är såld.
Alla lyckönskningar och tacksamheter önskas er alla inför helgerna! Tutilu!
Tittar ni på båda slås ni nog av samma sak som jag, att tillverkningen sker på i stort sett samma sätt trots 75 års tidsskillnad. Man blir lite nyfiken på om det ser likadant ut hemma hos Yamaha eller Bach och antagligen gör det nog det.
… för den som inte har bråttom med sina reparationer kan till exempel lämna några flygelhorn med tjuriga byglar som sitter fast inne i det kalla garaget i en vecka. Tjosvejs, så går det att dra ut byglarna utan att börja dona med lödningar.
Okej, riktigt så enkelt var det inte, men några rör fick jag att släppa idag tack vare kylan. Jag skrev väl att de här flygelhornen kanske skulle bli färdiga till jul, men så blir det inte. Den ena ska väl gå hyggligt fort, men som jag blir lite bortrest och så vidare, så talar vi om januari numera.
Idag har jag också klämt fram en bild på Wohlrab-trumpeten med fingerring:
November slog rekord: För första gången fick hemsidan över 1000 besök under en månad. Det är trevligt! Fast jag drar inte så stora växlar på det. Jag antar att ni är precis som jag, det vill säga ibland råkar ni besöka samma hemsida flera gånger samma kväll, mest för att det är lite tungt att resa på sig och börja syssla med annat. Sedan har jag förstås lite att tacka den människa som lagt in och länkat till min lilla text om Bohland & Fuchs på wikipedia. Det drar faktiskt hit en del folk också.
Nog om det. Jag har dragits med en rejäl förkylning i en dryg vecka, en sådan där halsinfektion som gör att det bara är att glömma att ens försöka tuta lite. Som tur är kan man alltid spela lite fiol, när det är som det är. Så då har jag till slut också fått till en annons på fiolen jag fick fixad i början av hösten: http://www.kraxbb.se/Ovrigt/hh/hh.htm
Apropå fiolmusik har jag också under den senaste månaden lyssnat en hel del på Sibelius violinkonsert. Förr har jag alltid tyckt att den har varit hemsk, men det har ändrats. Eller, den är fortfarande hemsk om solisten har “fel” ansats.
Det var en kväll, som jag satt och lyssnade på Maxim Vengerov… Mycket expressivt spel. Till slut blev det också hans version av Sibelius och det var alldeles underbart i början, men olidligt efter ett tag. För mycket! Då klickar det till i mitt huvud: Sibelius är ju för sjutton finne! Det går inte an att spela denna konsert på full gas. Det ska vara svårmod, finskt svårmod, nordiskt svårmod, Dan Andersson, Gösta Berling, Frans Emil Sillanpää, Tarjei Vesaas och Jean Sibelius. Då kan man inte utveckla sina känslor som något kontinentalt. Sibelius violinkonsert ska spelas mycket försiktigt och absolut inte för fort! Finns det någon solist som spelar så?
Jag tror jag har dragit igenom varje Youtube-konsert den här månaden. Två får mig att smälta helt. Andra tål jag – precis som förr – inte. Heifetz är naturligtvis för snabb. De här nyare stjärnskotten – Janssen, Hahn, Chang med flera – är i regel för expressiva och det gäller naturligvis Perlman också. Alla är fantastiska violinster, men de spelar Sibelius som om han vore Beethoven eller framför allt Mendelsohn.
Oistrakh och Stern går an, trots att särskilt Stern drar på alldeles för snabbt, men de har rätt sorts distans.
Ida Haendel, wow! Där har vi någon som plockar ut tonerna, värderar var och en noga. Jag smälter! Och vilket vibrato! Det här är inte mindre känslofyllt än de andra, men det är svårmod och inte den katastrof som man finner hos andra. Fantastiskt!
Alina Pogostkina, wow! Inte samma tekniska finess och säkerhet som Haendel, men synnerligen delikat spel. Jag smälter. Dessutom – och det är nog en stor del – det här är faktiskt den bästa orkesterinsatsen. Utan tvekan, men så är det också en finsk orkester med en finsk dirigent: Leif Segerstam. Som sagt, man ska inte spela Sibelius som om han vore Beethoven eller Mendelsohn. Det finns namnkunnigare dirigenter därute, men till exempel Barenboim gör detta rakt av som om det vore något platt-tyskt. Nej, det ska vara det nordiska mörkret och det nordiska ljuset.
Visst, jag är fullständigt övertygad om att någon mer kontinentalt lagd människa kan argumentera ännu bättre för att någon av de där jag dissar gör denna konsert i särklass bäst, men allt handlar ju om vilken referensram man har. Och i det här fallet hävdar jag med bördens rätt att min är den rätta.
Japp, nu har det hänt. För första gången har någon utnyttjat öppet köp och skickat tillbaka ett instrument. Någon gång ska ju vara den första och i det här fallet berodde det bland annat på det där med munstycket. Holtons 20-talstrumpeter spelas helst med originalmunstycke. Andra munstycken sitter oftast inte riktigt fast. Jag har en del moderna munstycken, som passar bra, men andra bara fladdrar. Vill man inte köra med ett Holton-munstycke är det bara att testa och se om ens egen favorit fungerar eller inte.
Annars är det lite lustigt… Jag har ju alltid kallat den här trumpetens klang för mörk, men nu tycker jag att den är rätt ljus. Med andra ord har min referensram förändrats efter alla dessa äldre trumpeter som passerat. Holton-trumpeten är nog fortfarande att betrakta som mörkt ljudande jämförd med en gammal hederlig Bach, men på sin tid hörde den nog till det ljusare klanggänget.
Hittade faktiskt en gammal inspelning på datorn, som är okej: hrev2.mp3
Till sist, Pan American är såld. Det var en trevlig liten bekantskap (eller ja, rätt stor, de har en mensur på över 1,2 mm). Kan gott tänka mig att skaffa en till någon gång.
KRax! begagnade blås 