Blandat

En Bach 37 och en ny erfarenhet… Färsk vinyl

/ krax / Leave a comment

Joo… Jag är ju ung för att ha köpt nypressad vinyl, när det begav sig, men nu är det åtgärdat. Mer om det längre ned.

Som sagt, jag har två lurar hemma som ska säljas för kunds räkning, en Bach och en King. Kingen väntar på silverputsbadet (soda av någon sort, aluminiumfolie och hett vatten), men standard-Bachen är färdig för försäljning. Idag har jag roat mig med att fota den och försökt mig på inspelning också, men det sista får jag nog göra om en annan dag.

Klang: Fet, men ändå relativt lätt. Smidig!
Mekanik: Bra ventiler. En diskret liten lapp på klockböjen, se foto. Något fläckigt munrör, men ändå mässing i gott skick. Lack i ganska gott skick.
Originaletui och Bach 7C-munstycke medföljer.

Äsch, här är dagens klangtester också:
Munstycke Bach 1 1/4C
Munstycke Leblanc 7C

Bachtrumpeter är märkliga saker, jag menar det där att vissa årgångar av en del anses vara bättre och till dem ska väl den här räknas, eftersom det är en mycket tidig Elkhart (35XXX) med “CORPORATION” på klockan. Klockan är lite speciell rent tekniskt också, eftersom den är ihopfogad med en längsgående söm. Så gjordes klockorna bara de första åren i Elkhart, om jag har begripit rätt.

Tillbaka till vinylen! Jag känner mig faktiskt lite modern och det är nog första gången i mitt musikliv, eftersom jag alltså roat mig med att shoppa sprillans nya vinylskivor. Gamla begagnade, det har jag köpt länge, men nytt, det har aldrig hänt förr. I våras lade jag upp några länkar till musik av The Cat Empire och redan då var jag väl rätt säker på att jag skulle köpa deras plattor. Nu i höstas släppte de alla på vinyl och jag högg direkt. Tur var det, för nu är de slutsålda. Och det är så härligt att ha musiken på vinyl! För den delen, det är inte bara musiken, eftersom omslagen är stora nog och tillräckligt snygga att få pryda en del av väggen hemma, just nu tillsammans med min faders gamla Donovan-plattor. För det här inläggets skull, är den här skivleveransen också lämplig eftersom Harry Angus, trumpetaren i Cat Empire, tutar på en hederlig gammal Bach med motiveringen att trumpeter är förbrukningsvaror, så det är dumt att lägga allt för mycket pengar på dem!

Bach 37, tidig Elkhart och en King Silver Flair

/ krax / Leave a comment

En kort liten notis bara. Jag hämtade upp två trumpeter igår, som jag ska sälja för en kunds räkning. Det är en Bach 37 från 1965 eller 1966 och en King Silver Flair. Bra trumpeter båda två, om än i olika stilar. När jag har finslipat, spelat in och fotat de två, om ett par veckor, kommer de att gå direkt upp på tyska ebay. Är någon sugen nu direkt ligger priserna på 13 000 kronor för Bach-trumpeten och ett antal tusenlappar färre för King-trumpeten. Även om Bach-trumpeten är en finfin trumpet, så är både mitt första intryck och min  kunds åsikt att Kingen sticker ut. Härligt följsam trumpet! Harry James! 70-tals storband eller studioinspelning, så att det stänker om det.  Tower of Power. Läs gärna annonsen nedan och även om jag nu inte direkt är någon “leading musician”, så instämmer jag i deras omdömen. Visst, jag har bara tutat hemma i vardagsrummet, så jag vet ju inte hur pass bra projektionen är på riktigt, men resten skriver jag under direkt på:

http://www.hnwhite.com/King/Trumpet%20and%20Cornet%20page/1965%20silver%20flair%20ad.jpg

Vad gäller Bach 37 från 1965, så ja, jag har inte blåst i en Bach på sex år tror jag, så minnet är lite oklart, men efter vad jag minns så är det en bra Bach, bättre än de jag testat förr, tror jag, i och för sig inte så många. I alla fall, man blåser några toner och det låter precis, som det ska göra. Så extremt mycket typisk trumpet, så att man känner sig hemma direkt. Stadig genom hela registret. Ärke-Bach, skulle jag vilja säga och det gör jag ju. Frågor på dessa, skicka ett mejl.

Annars klurar jag på om jag ska ta bort all lack på min Blessing Super Artist eller inte. Också en fantastiskt följsam trumpet…

Vega Odell

/ krax / Leave a comment

Det tog lite tid, men nu är höstens översättningsprojekt avklarat och man kan gå tillbaka hit med gott samvete.

Om jag nu körde en teaser med Louis Prima, så är det inte riktigt relevant, bara lite. Omkring 1930 tutade Prima och hela hans trumpetsektion ett tag på Vega-trumpeter liksom Charlie Teagarden (Jack’s bror, spelade med Paul Whiteman under 30-talet) och en del andra, som till exempel Ben Bernie’s två trumpetare. I alla fall om man ska tro på Vega’s annonser och det lär man väl göra. Dessa Vega-trumpeter var nog den gamla Standard-modellen, som är som klippt och skuren till 20-talsjazz. Den Vega Odell, som jag har hemma nu, det är inte en trumpet i samma kaliber utan en lite enklare modell, som legotillverkades av Conn, men det är fortfarande en fin trumpet!

vDSC01668

Här är annonsen med en utförligare presentation.

När jag nu nämnt bröderna Teagarden, så hittade jag den här lilla filmen med Jack Teagarden and his Orchestra från 1945. Skarpa killar, alla! Charlie har ett härligt driv i sitt trumpetande och ett riktigt prydligt vibrato.

Pausmusik

/ krax / Leave a comment

SSS, “sale pending”, skrivs det på engelska: Försäljning pågår.

När det kapitlet är avslutat bör jag ta en månads paus här och lägga allt firmafokus på ett översättningsjobb. Vi får se om jag lyckas med det.

Under tiden får ni den första trumpetmusik jag självmant införskaffat, långt innan jag kom på tanken att börja spela trumpet: Funkin’ for Jamaica av Tom Browne.

Repris: SSS

/ krax / Leave a comment

Jag undrar om inte den här kornetten – Selmer Signet Special – är det instrument jag har hemma, som ger mest klang för pengarna. Det är ju naturligtvis en omöjlig fråga, för hur ska man kunna mäta klang i kronor? Hur det nu än är med det, så är min plan att dra ned den någon krona i pris och lägga ut den på blocket inom ett par veckor. Alltså minireas den här först, om någon är sugen: 1 800 kronor inklusive frakt.

http://www.kraxbb.se/Trumpeter/Kornetter/sss/sss.htm

Det har också blivit så att jag skaffat en lite bättre mikrofon, så där finns nya och bättre ljudfiler. Nu kan jag inte skylla alls på mikrofonen längre, utan all dissonans är jag och inget annat. Fast i och för sig, jag har ju ingen vettig preamp, utan kör med min Zoom H4n som preamp, till en ribbon-mikrofon. Där kan det blir bra mycket bättre… Hujedamej, nej nej nej, elektriskt prylnörderi tänker jag akta mig för, bättre att försöka skärpa spelandet än inspelandet.

Om vi tar oss tillbaka till kornetten, så är min tanke den att det skulle vara en utmärkt kornett för den vane trumpetaren, som vill ha en lödig kornett till lite dixie-jammande eller så är det ett finfint nybörjarinstrument till barnet med lite kortare armar.

Kornettjazz… Rex Stewart! Fantastisk musiker! Jag kan förstå om en del känner sig lite lätt allergiska mot så många effekter, men jag älskar det avslappnade lekandet. Man kan för skojs skull jämföra filmklippen nedan: “There Will Never Be Another You”, först med Rex Stewart och trumpetaren Nick Travis i gammal lekfull power-swing-stil och sedan som modernare skönspel med Arturo Sandoval. Slutsats? Olika är lika bra!

Once in a While…

/ krax / Leave a comment

… there’s a new acquisation, a sweet and tender Super Artist:

Just så,  en Blessing Super Artist från 1950. Jag har ju lite mycket franskt hemma just nu, så det var så gott som tvunget att nästa köp skulle bli någon klassisk amerikansk lur. Jag har, sedan jag hade en Blessing Artist för ungefär ett år sedan, känt ett växande sug efter toppmodellen Super Artist, den trumpetmodell Clifford Brown spelade på.  Den kom med posten idag! Det är en trumpet med en lätt och dunkel klang, “smokey” säger amerikanerna, samtidigt tät och flyktig. Härlig!

Lite jobb har jag innan den är redo för försäljning. Treans bygelring sitter på munröret, som fingerring där. Uppenbarligen har original-fingerringen fallit bort och ersatts med snabbstämmarringen och den tänker jag flytta tillbaka och plocka fram en annan fingerring ur gömmorna till munröret. Lacken är också fläckvis sliten och mycket mörk, så jag tror att jag tar bort den helt på klockan, så att den fina gravyren kommer fram. Resten av trumpeten får behålla sina lackrester. Det är en ganska smidig mix, eftersom en klocka utan lack är enkel att putsa om man vill det, samtidigt som man inte behöver bry sig ett dyft om att putsa det betydligt svåråtkomligare ventilhuset (vars lack dessutom är i gott skick).

Mer Clifford Brown? Naturligtvis, en snabbare klassiker!

 

Uppdatering: JTL

/ krax / Leave a comment

Det där med flygelhorn-munstycken… De gamla franska flygelhornen har är gjorda för en munstycken med annan hals, annan “taper”, än de flesta nya flygelhorn. Stoppar man då i ett modernt flygelhornmunstycke är risken stor att man får brottas mer med intonationen än vad som är nyttigt. Så upplever jag att det är med JTL-flygelhornet och Blessingmunstycket, som följde med det, så nu har jag inhandlat ett nytt munstycke med rätt sorts taper och plötsligt fräter inte tonerna på öronen mer: Mini-inspelning.

Jag försökte välja någon sorts mellanstorlek, ett Curry 3FL. Vill man läsa mer om mått och annat gör man det här: Currys flygelhorn-munstycken.

Nu följer att priset på flygelhornet stiger något: 2 250 kronor. Vill man köpa hornet utan munstycke blir det 1 750 kronor. Klicka här för att komma direkt till annonsen.

Talar om flygelhorn är det svårt att inte tänka på Clark Terry och för ett par veckor sedan råkade jag läsa en härlig amerikansk intervju med Clark, Ron Miles, Terence Blanchard och Doc Cheatham där de diskuterar materiel. De konstaterar bland annat att man måste stämma varje ventilbygel på flygelhorn… Kul och lärorik läsning, som finns här:
Intervju med Clark Terry, Doc Cheatham, Ron Miles och Terence Blanchard.

Till sist, naturligtvis, två nästan klassiska klipp med Clark på flygelhorn. Först Moanin’ med Quincy Jones Big Band och sedan Clark med komp i en mycket elegant Stardust från London.