Nu är jag väl på den mörka sidan, antar jag, men det är roligt att växla om ibland och blåsa i en saxofon och när det låg en nyrenoverad nästan hundraårig gammal skönhet ute på ebay, som ingen bjöd på, då kunde jag inte riktigt låta bli. Därför finns den här lilla silverkroken hemma nu:

Men ärligt talat – hur snyggt det än är – så är det här med saxofoner i silver lite småjobbigt. Min egen ungefär lika gamla Conn-stencil är också en försilvrad altsax och jag har väl kompromissat och nöjer mig med att hålla gravyren och klocköppningen putsad. Fast ska man ha en gammal sax och låtsas att man är Johnny Hodges på Cotton Club ungefär 1929, då ska saxen vara silvrig, eller möjligen förgylld:

Hoppsan, Freddie Jenkins growlar på trumpeten, tror jag. Ska vara han när det är mer “humor” än “fräs”. Vill man läsa på om Ellingtons trumpetsektion under de här åren kan man med fördel studera den här engelska artikeln om Arthur Whetsol, som hade platsen som leadtrumpetare. En film till, så fram också för de andra i sektionen tillsammans med ytterligare ett Hodges-solo, med mera: