En gammal King Liberty, de tål att ses på! Den är fullt spelbar med ett härligt klös och lite skönt knaster i tonen. Klicka på bilden för att komma till fotogalleriet med mer information och fler bilder.

De här trumpeterna sålde som smör borta i Amerikat på sin tid. På faktacentralen för allt King-relaterat hnwhite.com räknas Bunk Johnson, Wingy Manone och Clyde “Sugar Blues” McCoy upp som artister som spelade på en King Liberty. Av dessa är Clyde McCoy den enda jag inte har skrivit något om tidigare. Hans bakgrund är lite speciell – för de här som har Lucky Luke-serier i gott minne, tänk albumet “Ärkefiender” – eftersom hans släkt McCoy var den släkten McCoy, alltså den som utgör ena parten i “The Hatfield-McCoy Feud”, ett familjegräl som pågick under 18 år och resulterade i dussintals döda. Fejden var dock över sedan några år när Clyde McCoy föddes.

Nå, McCoy blåste i sin trumpet på flodbåtarna på Mississippi under 20-talet, som så många andra senare stora namn. Där och då utvecklade han sitt wahwah-sound som blev så pass synonymt med honom att han stod med i reklamen för de första wahwah-pedalerna, trots att inte hade ett dugg med dem att göra. Har man inte hört Sugar Blues så låter originalversionen från 1931 då inspelningen gjordes på en King Liberty så här:

Nu är det förstås lite svårt att höra någon riktigt trumpetklang när man leker med wahwah-sordin, men i den här versionen av I’ve Found a New Baby från samma år hör man en King Liberty så som den känns att spela på: