En tenorsax till? Nej, King Cleveland-saxen är såld och då får den här ungefär samtida Conn-saxen träda fram, alltså en Conn 10M, en helrenoverad sådan.

Det är förstås roligt att plocka fram en sax då och då även om man blir inte så lite frustrerad över att det både är så lätt och så svårt. Lätt att ta några toner och röra lite på fingrarna och det låter inte alltför illa! Svårt att verkligen spela något utan att det låter så där stappligt, för att man inte har koll på själva blåsandet.

Koll på blåset, i en 10M, det hade Sal Nistico. Full styrka, det måste man säga, och det låter bra, riktigt bra. Tre klipp nedan, det första i egen kvintett där man också får lyssna på Nat Adderley, alltid trevligt. Det andra tiotalet år senare, ett framträdande i Rom, mycket trevligt. Det tredje, en hel timme tillsammans med Woody Hermans band i en BBC-sändning från 1964. Där kan vi snacka om tempo!