Detta är ingen vanlig Bach 37:a. Allt som är lite udda syns faktiskt på denna bild, men klicka på den för att få det förklarat i text och fler bilder!

Okej, det är förstås ingen konst att hitta artister som spelat på en liknande trumpet, men när jag tänker på Bach och åren strax innan jag själv föddes, då poppar Woody Shaw upp i huvudet så det får bli något klipp med honom. Jag vet inte hur det för er, men när jag stöter på Woody Shaw på nätet är han nästan alltid tyvärr reducerad till en bråttomdelsman, alltså många toner på kort tid, men det är i omväxlingen han är bäst så då väljer vi en hel konsert så att det blir både snabbt och långsamt. I den här från 1979 växlar han mellan sin Bach och det där hemska, amerikanska flygelhornet. Observera att pianoklinkaren får agera förband ganska länge, Woody kommer in efter ungefär 13 minuter.

Det var vid den här tiden han också spelade på sin italienska Meazzi Oro så det finns faktiskt få klipp på tuben med Bachen, så vi lämnar Woody där. Jo, förresten, jag har ju haft en sådan där Meazzi Oro, en av få trumpeter som jag har sålt som jag saknar på riktigt ibland. Visst, intonationen var lite skev ibland, men den hade en speciell, mjuk klang.

Hmmm, när jag skrev om EMO-trumpeten sist avslutade jag med att skriva lite om Hugh Masekela och då stötte jag på en ganska schysst slinga på 16 minuter från just 1980. Den slutar vi med. Masekela spelade också på en Bach-trumpet, men det är flygelhorn han trakterar i den här låten. Skön låt i sig och för mig dessutom bra att ha som bakgrund för lite eget solo-testande.