Antoine Courtois 157 60- eller 80-tal, 8000 kronor

60- eller 80-tal? Beror på vad man tror på. Hursom är det ett typiskt Courtois-horn med deras stora, mjuka klang. Klicka på bilden för att komma till drive-mappen med fler bilder och ett dokument som förklarar.

Vi tar lite mer brass band. Under en period i slutet av 90-talet sponsrade Courtois Foden’s Band som då fick det lite krångliga namnet Fodens (Courtois) Band. Just Foden’s Band har bytt namn flera gånger. De startade inte ens som Foden’s utan de härleder sig själva till the Elworth Band. Dock blev de ganska snart ett band för lokala, stora arbetsgivaren Foden Motor Waggon Works, senare Foden Trucks. Motorvagnarna i fråga var ångmaskingsdrivna, tidiga lastbilar (under 30-talet växlade de om till diesel, men inte utan bittra strider i ledningen). De bar inte samma namn under hela Foden-perioden utan det var många olika varianter på temat Fodens Band. 1980 såldes Foden Trucks till amerikaner och då fortsatte sponsor- och namnkarusellen för orkestern. Idag heter de det, som de alltid kallats, alltså Foden’s Band, och har ingen huvudsponsor längre.

Flygelhornsolon från Courtois-tiden! Ja, jag hittar två stycken från skivor de släppte 1997 och 1998 och flygelhornisten är en Shelley Ball. Som jag inte hittar något mer om alls på nätet än vilka skivor hon var med på och att hon ansågs höra till de bästa på sin tid. Jaha. Då får vi nöja oss med att lyssna, för det låter bra, riktigt bra.

Den uppmärksamme märker att dirigenten var Nicholas Childs, idag ledare för Black Dyke och titulerad professor. Han ska ha medverkat på över 160 skivor till dags dato!

Foden’s Band har bytt flygelhornist denna vinter så inga möjligheter att hitta aktuellt klipp med aktuell flygelhornist. De får istället bjuda på en av sina Covid-filmer, ett play-along-klipp. De har femton sådana på sin Youtube-kanal i svårighetsgraderna 1-5. En nötknäpparvariant här nedan i svårighetsgrad två, klickar ni upp den på Youtube finns länk till noterna. Stycket spelas två gånger, först med någon som spelar solostämman, sedan är det bara de andra stämmorna. De tre musikerna som syns på filmerna spelar inte solo-melodin utan de står för de andra stämmorna. Första vändan med solostämman, det är ibland en osynlig kornett och ibland ett osynligt eufonium.

Steenhuysen Wonder 60-tal, 3000 kronor

Det här är ett belgiskt flygelhorn, lämpligt för den som vill ha ett mycket tåligt flygelhorn eller den som bara vill ha ett anständigt flygelhorn utan betala särskilt mycket och helst vill undvika Kina-mjuk mässing. Klicka på bilden för att komma till mappen med fler bilder och ett text-dokument.

Ibland hittar man för mycket. Att hitta någon som spelar på ett liknande, udda flygelhorn, det är förstås omöjligt så då vill jag ju skriva om någon belgare som spelar flygelhorn. Och där blev det för mycket; för mycket googlande, för mycket lyssnande och för mycket material så Belgiska arméns olika musikkårer, de får vi spara till en annan gång (mycket skickliga!), men eftersom regerande EBBC-mästare är Brassband Willebroek och 2026 års tävling infaller ganska snart, då måste de få spotlight här. Dessutom både har de och har haft utmärkta flygelhornister!

Willebroek är en stad i Flandern, flamländska Belgien, av ungefär Bollnäs storlek och brassbandets grundare och dirigent Frans Violet är hedersmedborgare. De skriver inte så någonstans, men det är ju svårt att inte tänka att deras skjort-färg har att göra med hans efternamn. De konstaterar själva, mycket stolta, att de var det första kontinentala brassbandet som lyckade vinna EBBC med en kontinental dirigent. Frans Violet har alltså dirigerat bandet alltsedan 1979 och några titlar har det blivit med åren.

Vi börjar med ett äldre stycke som ligger ute på Youtube, ett rent flygelhorn-solo som bara är underbart. Solisten heter Kristien Schuurmans och hon höll flygelhorn-stolen i bandet i många år – var också elev till dirigenten Violet – innan hon utbildade sig riktat mot just flygelhorn på konservatorierna i Maastricht och Antwerpen.

Nu, förra årets vinst: Wim Bex. För den som inte har koll, två framföranden krävs i en tävling. Dels spelar alla band samma stycke efter varandra och dels spelar de ett eget stycke och kraven på dessa stycken, vad de ska innehålla för att vara på rätt svårighetsgrad, är inte blygsamma. Därför äras bastrombonisten Wim Bex som komponerade stycket The Forest for the Trees för Willebroek nästan lika mycket som bandet i kommentarerna på nätet. Ja, det är värt att lyssna på till slutet och bandet gör naturligtvis en formidabel insats. Något klipp från EBBC ligger inte uppe på Youtube, men däremot från det belgiska mästerskapet som föregick. Flygelhorn-solo kan man lyssna på i inledningen och ungfär vid 8:50 in och bandets flygelhornist numera är Yvonne Peeters, trumpetutbildad vid konservatoriet i Bryssel, men idag först och främst just flygelhornist.

Men det var det där med för mycket material… The Great Belgian Songbook är ett band kring flygelhornisten och trumpetaren Jo Hermans och, ja, deras låtar har gått mycket som bakgrundsmusik hos mig de senaste veckorna. Grundidéen var att ta kända belgiska visor eller pop-låtar och göra instrumental-versioner med lite elektronisk feeling. I en del videor är det tre män bakom el-pianon, trumslagare och Hermans på sitt flygelhorn (Van Laar B2)! Det är bra: ballader varvade med synt-pop, låtar man kan (om man är belgare, men Jacques Brel och Angèle kan ju jag också) och jag väntar på en svensk version!

Först bara vackert när snön faller:

Deras låtar, nå det är ju ett koncept så de liknar varandra och det är svårt att välja något som sticker ut, men i nästa klipp spelar basisten basgångarna på en cello. Rejält mixat, men det blir snyggt!

Sökstatistik: Varför heter det flygelhorn?

Ja, varför heter det flygelhorn?

Varför tar jag upp detta? Jo, jag tittade nyss på statistiken för denna hemsida och vad folk sökt på, för att hamna här; bland annat denna fråga och då måste jag ju svara på den, känner jag!

Ursprunget är tyskt. Engelska wikipedia påstår att det har att göra med flankerna – flyglarna – i en armé, att det var hornet som kallade dessa soldater samman, men tyska wikipedia förklarar lite mer och bättre att så var det inte alls. Vi pratar istället flyglarna (alltså sidorna, som i det svenska ordet flygel om slott och liknande, sidoutbyggnaderna) i ett jaktsällskap. Om man tillhörde ett större jaktsällskap nere i parklandet Tyskland (redan Jerome. K. Jerome skrev om Tyskland i en reseskildring från slutet på 1800-talet, att hela landet är en enda stor park) och då befann sig i någon av sidogrupperna lyssnade man till gruppledaren, som signalerade instruktioner med hjälp av sitt flügelhorn. Först därefter letade sig flygelhornen till arméerna.