Ett ganska nytt flygelhorn, kanske en 20 år på nacken, men som så ofta med flygelhorn är det inte särskilt slitet, snarast som nytt. Apropå nytt, det blir en nyordning här på hemsidan: Ibland kan man ju råka bli lite politiskt grinig och efter den Amerikanske presidentens tjafs om handelsunderskott där tjänster inte räknas in, då blir jag den där som söker sig bort från just amerikanska tjänster. Alltså, bort med Google Workspace och in med Schweiziska Proton, superkrypterat och säkert och knappt ens dyrare. Dock tillåter de inte att fotoalbum delas med länk så då får jag använda mig av en drive-mapp. Alltså, klicka på bilden för att komma till den mappen som innehåller ett dokument med en mer detaljerad text samt ett antal bilder, om du är sugen på ett mycket fint och modernt, franskt flygelhorn!
Spelar någon på ett sådant här, inte särskilt vanligt horn? Jan Van Duikeren gjorde det i alla fall under ett antal år, till exempel den där dagen med Candy Dulfer på Leverkusener Jazztage 2009 som ni säkert har lyssnat lite på. Hela konserten ligger uppe på Youtube, men bästa låten är förstås Roy Hargroves Strasbourg – St. Denis med mycket, mycket Van Duikeren. Det finns också ett klipp på Youtube med enbart Van Duikerens solo och noterna i nedkant, om man vill försöka hänga med.
Vem är Jan Van Duikeren? Uppenbarligen en holländare och eftersom Nederländerna ungefär är flygelhornens förlovade land är han en fena på just flygelhorn, som han trakterar med klang efter behov. Med Candy Dulfer är det täta, flytande toner, men i nästa, betydligt mer stillsamma klipp tillsammans med en gitarrtrio är det luftiga, flygande toner. Det är samma Concept-flygelhorn, bara artisten som byter stil. Ändå, han säger att Kenny Dorham är en förebild och det kan man höra i de långa, lyriska tonbilderna oavsett vad annan approach han antar!
Hans karriär är nederländskt internationell och med det menar jag att utbildningen är traditionell på konservatorium i Rotterdam, men att han rätt snabbt hamnade som eftersökt scenmusiker med just Candy Dulfer och diverse världsartister inom olika genrer.
Nå, numera är han en “Yamaha Artist” och spelar på ett Yamaha-horn istället, ett 8310Z, och jag lägger in ett klipp med det också så får ni höra skillnaden i klang. Det är skillnad, med Yamaha-hornet har han en klarare klang, med Selmer-hornet en tätare och mjukare klang. Ja, jag gör bedömningen att det är precis den skillnaden som finns mellan de här två modellerna, så ni kan gott lyssna, jämföra och dra era slutsatser om Selmer-hornet är något för er.
ps. Som sökmotor och webbläsare har jag förstås också ersatt Google; Ecosia fungerar faktiskt över förväntan och det är skönt att slippa AI-svaren! ds.
KRax! begagnade blås 