Blandat

Steenhuysen Wonder 60-tal, 4000 kronor

/ krax / Leave a comment

Det här är ett belgiskt flygelhorn, lämpligt för den som vill ha ett mycket tåligt flygelhorn eller den som bara vill ha ett anständigt flygelhorn utan betala särskilt mycket och helst vill undvika Kina-mjuk mässing. Klicka på bilden för att komma till mappen med fler bilder och ett text-dokument.

Ibland hittar man för mycket. Att hitta någon som spelar på ett liknande, udda flygelhorn, det är förstås omöjligt så då vill jag ju skriva om någon belgare som spelar flygelhorn. Och där blev det för mycket; för mycket googlande, för mycket lyssnande och för mycket material så Belgiska arméns olika musikkårer, de får vi spara till en annan gång (mycket skickliga!), men eftersom regerande EBBC-mästare är Brassband Willebroek och 2026 års tävling infaller ganska snart, då måste de få spotlight här. Dessutom både har de och har haft utmärkta flygelhornister!

Willebroek är en stad i Flandern, flamländska Belgien, av ungefär Bollnäs storlek och brassbandets grundare och dirigent Frans Violet är hedersmedborgare. De skriver inte så någonstans, men det är ju svårt att inte tänka att deras skjort-färg har att göra med hans efternamn. De konstaterar själva, mycket stolta, att de var det första kontinentala brassbandet som lyckade vinna EBBC med en kontinental dirigent. Frans Violet har alltså dirigerat bandet alltsedan 1979 och några titlar har det blivit med åren.

Vi börjar med ett äldre stycke som ligger ute på Youtube, ett rent flygelhorn-solo som bara är underbart. Solisten heter Kristien Schuurmans och hon höll flygelhorn-stolen i bandet i många år – var också elev till dirigenten Violet – innan hon utbildade sig riktat mot just flygelhorn på konservatorierna i Maastricht och Antwerpen.

Nu, förra årets vinst: Wim Bex. För den som inte har koll, två framföranden krävs i en tävling. Dels spelar alla band samma stycke efter varandra och dels spelar de ett eget stycke och kraven på dessa stycken, vad de ska innehålla för att vara på rätt svårighetsgrad, är inte blygsamma. Därför äras bastrombonisten Wim Bex som komponerade stycket The Forest for the Trees för Willebroek nästan lika mycket som bandet i kommentarerna på nätet. Ja, det är värt att lyssna på till slutet och bandet gör naturligtvis en formidabel insats. Något klipp från EBBC ligger inte uppe på Youtube, men däremot från det belgiska mästerskapet som föregick. Flygelhorn-solo kan man lyssna på i inledningen och ungfär vid 8:50 in och bandets flygelhornist numera är Yvonne Peeters, trumpetutbildad vid konservatoriet i Bryssel, men idag först och främst just flygelhornist.

Men det var det där med för mycket material… The Great Belgian Songbook är ett band kring flygelhornisten och trumpetaren Jo Hermans och, ja, deras låtar har gått mycket som bakgrundsmusik hos mig de senaste veckorna. Grundidéen var att ta kända belgiska visor eller pop-låtar och göra instrumental-versioner med lite elektronisk feeling. I en del videor är det tre män bakom el-pianon, trumslagare och Hermans på sitt flygelhorn (Van Laar B2)! Det är bra: ballader varvade med synt-pop, låtar man kan (om man är belgare, men Jacques Brel och Angèle kan ju jag också) och jag väntar på en svensk version!

Först bara vackert när snön faller:

Deras låtar, nå det är ju ett koncept så de liknar varandra och det är svårt att välja något som sticker ut, men i nästa klipp spelar basisten basgångarna på en cello. Rejält mixat, men det blir snyggt!

Vincent Bach Stradivarius 37ML 1965, 22 000 kronor

/ krax / Leave a comment

Ännu en Bach, den äldsta jag har provat… Den har en lite mörkare och tyngre klang än vad jag bedömer som nyare, standard-37-klang. Klicka på bilden för att komma till drive-mappen med bilder och ett textdokument med en utförligare presentation.

En Bach 37:a, det finns förstås många man kan skriva om och lyssna på då, men jag väljer en Yamaha-artist, som ändå tycks hålla sig till en vanlig Bach 37:a när han ska spela Bb-trumpet (fast i vissa källor står det att det är en 25:a, men det struntar jag i just nu, jag tycker det låter mer som en 37:a). Vem? Jo, Chris Martin, principal i New York Philharmonic och känd för sin stora, pregnanta klang. Det som alltid kommer upp när man läser en biografi om honom är att John Williams skrev trumpetsolot i filmmusiken till filmen Lincoln direkt för honom. Det har jag aldrig lyssnat på förr, så det kommer som klipp nummer två nedan, men först lite fyrstämmig Bach, den lilla fugan i G-moll och Chris på alla stämmorna. Det är, ja välj valfritt superlativ.

Det är nästan tio år sedan nu, som Chris Martin bytte från Chicago Symphony till New York Philharmonic och alla amerikanska internet-tyckare som bara bryr sig om status begrep ingenting. Amerikanerna håller ju brass-sektionen i Chicago som bäst av allt, så hur kunde deras principal dra till New York? Det fanns det säkert bra skäl till, men oavsett vad så verkar denne Chris Martin trivas utmärkt i New York. Han har genom åren bjudit på många intervjuer som ligger ute på Youtube där han pratar om hur han ser på trumpetspelande, hur han övar och livet som orkestermusiker. Vill man lyssna på en sådan tycker jag bäst om den här, mest för att killen som ställer frågorna (från Monster Oil, bra ventilolja) vet vad han snackar om och gör intervjun till något som verkligen handlar om trumpet-spelande, inte bara livet som klassisk yrkesmusiker. Och han säger att det viktigaste rådet han har att ge är att inte bry sig om vad andra människor tycker, känns som att det bland mycket annat avser just karriärval.

Selmer Paris Concept 200X

/ krax / Leave a comment

Ett ganska nytt flygelhorn, kanske en 20 år på nacken, men som så ofta med flygelhorn är det inte särskilt slitet, snarast som nytt. Apropå nytt, det blir en nyordning här på hemsidan: Ibland kan man ju råka bli lite politiskt grinig och efter den Amerikanske presidentens tjafs om handelsunderskott där tjänster inte räknas in, då blir jag den där som söker sig bort från just amerikanska tjänster. Alltså, bort med Google Workspace och in med Schweiziska Proton, superkrypterat och säkert och knappt ens dyrare. Dock tillåter de inte att fotoalbum delas med länk så då får jag använda mig av en drive-mapp. Alltså, klicka på bilden för att komma till den mappen som innehåller ett dokument med en mer detaljerad text samt ett antal bilder, om du är sugen på ett mycket fint och modernt, franskt flygelhorn!

Spelar någon på ett sådant här, inte särskilt vanligt horn? Jan Van Duikeren gjorde det i alla fall under ett antal år, till exempel den där dagen med Candy Dulfer på Leverkusener Jazztage 2009 som ni säkert har lyssnat lite på. Hela konserten ligger uppe på Youtube, men bästa låten är förstås Roy Hargroves Strasbourg – St. Denis med mycket, mycket Van Duikeren. Det finns också ett klipp på Youtube med enbart Van Duikerens solo och noterna i nedkant, om man vill försöka hänga med.

Vem är Jan Van Duikeren? Uppenbarligen en holländare och eftersom Nederländerna ungefär är flygelhornens förlovade land är han en fena på just flygelhorn, som han trakterar med klang efter behov. Med Candy Dulfer är det täta, flytande toner, men i nästa, betydligt mer stillsamma klipp tillsammans med en gitarrtrio är det luftiga, flygande toner. Det är samma Concept-flygelhorn, bara artisten som byter stil. Ändå, han säger att Kenny Dorham är en förebild och det kan man höra i de långa, lyriska tonbilderna oavsett vad annan approach han antar!

Hans karriär är nederländskt internationell och med det menar jag att utbildningen är traditionell på konservatorium i Rotterdam, men att han rätt snabbt hamnade som eftersökt scenmusiker med just Candy Dulfer och diverse världsartister inom olika genrer.

Nå, numera är han en “Yamaha Artist” och spelar på ett Yamaha-horn istället, ett 8310Z, och jag lägger in ett klipp med det också så får ni höra skillnaden i klang. Det är skillnad, med Yamaha-hornet har han en klarare klang, med Selmer-hornet en tätare och mjukare klang. Ja, jag gör bedömningen att det är precis den skillnaden som finns mellan de här två modellerna, så ni kan gott lyssna, jämföra och dra era slutsatser om Selmer-hornet är något för er.

ps. Som sökmotor och webbläsare har jag förstås också ersatt Google; Ecosia fungerar faktiskt över förväntan och det är skönt att slippa AI-svaren! ds.

20 %

/ krax / Leave a comment

Jag har det lite trångt i instrumentskåpen så vi provar med 20 % rea på allt från och med idag och en månad framåt, dvs. 21/12. Utnyttjar man det gäller förstås inte några returer eller öppna köp. Skriv ett mejl till info@krax.co om ni vill köpa något!

Brownie-vinyl

/ krax / Leave a comment

Snabb liten blänkare: Någon som önskar Clifford Brown på LP? Jag måste rensa lite i vinylhyllan och bestämmer mig för att Brownie ska bort, fyra skivor, nypressningar i gott skick, spelade ett par gånger var:
* Clifford Brown & Max Roach
* Sarah Vaughan with Clifford Brown
* Study in Brown
* At Basin Street

Sugen på alla eller någon särskild? Skicka ett bud till info@krax.co. Nypris för alla exklusive frakt skulle väl hamna på en tusenlapp sammanlagt, men får jag ut hälften blir det mer än förväntat.

Annat på gång? Ja, en Martin Indiana, 50-talare, som borde få priset 4 000 kronor, ett franskt gammalt boutique-flygelhorn som jag inte har researchat klart, gissningsvis 6 000 kronor, en 100+-kornett Jerome Thibouville-Lamy för 2 000 kronor och ett så kallat “frankenhorn”, där jag har satt ihop ett Getzen-ventilhus med leadpipe och klocka från en Besson 10-10 för ingen-aning-pris just nu, men den klingar riktigt bra, dock inte så snygg. Äh, borde bli 4 000 kronor för den också.

H. N. White King Master 1937

/ krax / 1 Comment

Det var rätt många år sedan jag sist hade en sådan här kornett. Kul att spela på en igen, det måste jag säga! Klicka på bilden för att komma till galleriet med fler bilder och en presentation.

Om man var kornettist i USA under 20- och 30-talen, oavsett om det handlade om jazz eller blåsorkester, då tycks man ha spelat på en King Master någon gång under sin karriär. Det finns alltså många jag skulle kunna skriva om, men den som under denna period var Kings stora affischnamn på kornett-sidan var Del Staigers och han spelade på en King Master under hela 20- och 30-talen. Vem var han?

Tja, han dog 52 år gammal år 1950 och som många av de stora kornettisterna hade han slutat turnera och blivit lärare relativt tidigt. Som 21-åring år 1919 var han solist i Sousas band och sedan var han förstekornettist hos “The Victor Talking Machine Company” i sex år, vilket innebar mycket radiotid och kändisskap. Därefter blev han solist i The Goldman Band – en berömd blåsorkester – 1926 och där stannade han ett antal år. Han skrev alla sina arrangemang själv, alltså att han arrangerade alla de låtar där han var solisten. Mest känd av dessa är hans version av The Carnival of Venice, vid första anblicken inte direkt lättare än Arbans arrangemang:

Det var en inspelning med Goldman’s Band från 1929. Antalet inspelningar med Del Staigers är få. De som finns är Goldman-inspelningarna från just 1929 och några senare alster med en mer läroinriktad approach, mer om dessa efter nästa klipp från 1929 som är en långsam bit som kontrast.

Vad hände sedan? Han hade ju blivit trumpetlärare istället för artist, men 1939 får han chansen att göra några inspelningar i sin nya roll. Dels blir det en skiva med “Military Bugle Calls” och dels en trumpet- och kornettskola för nybörjare. Vi lyssnar på del ett så får vi höra några långa toner som visar hur en King Master ska låta och sedan lägger jag in del ett med signalerna också. Del två liksom alla delar av skolan finns på Youtube, om man skulle vilja lyssna mer.

York:en på Tradera mm.

/ krax / Leave a comment

Jäpp, bara en blänkare om att den ospelbara, gamla York-trumpeten nu ligger ute på auktion, precis som jag skrev tidigare. Ett par sordiner ligger också där liksom något munstycke eller två, kan bli något mer sådant också:

https://www.tradera.com/profile/items/713305/kraxbb

Vad är annars på gång? Tja, dels en relativt modern Courtois-trumpet med Bach-leadpipe, väntar bara på att en Bach-stämbygel ska komma med posten som ska paras ihop med den trumpeten, dels en Blessing Super Artist-kornett, som ska putsas lite mer först. Sedan kommer Selmer 25-trumpeten jag sålde runt jul att komma tillbaka också, så småningom.

York Artist Grade 1931

/ krax / Leave a comment

Den här trumpeten kommer att läggas ut på Tradera någon gång senare under våren, men om någon av er som följer den här bloggen skulle vilja ha den finns en möjlighet här. Betrakta den som ospelbar, men… Ja, ni märker att den går att spela på, ungefär, men att man får kämpa en del, om ni lyssnar på min provspelning nedan. Om ni hellre slipper det klickar ni på bilden för att komma till annonsen med en utförligare förklaring.