Jäpp, bara en blänkare om att den ospelbara, gamla York-trumpeten nu ligger ute på auktion, precis som jag skrev tidigare. Ett par sordiner ligger också där liksom något munstycke eller två, kan bli något mer sådant också:
Vad är annars på gång? Tja, dels en relativt modern Courtois-trumpet med Bach-leadpipe, väntar bara på att en Bach-stämbygel ska komma med posten som ska paras ihop med den trumpeten, dels en Blessing Super Artist-kornett, som ska putsas lite mer först. Sedan kommer Selmer 25-trumpeten jag sålde runt jul att komma tillbaka också, så småningom.
Den här gamla Selmer-trumpeten köpte jag med tanken att skicka iväg den på totalrenovering, men det får nog vara. Varför? Enkelt, den är i lite bättre skick än jag väntade mig och låter bra nog som den är! Klicka som vanligt på bilden för att komma till drive-mappen med mer information.
Det är så många gamla jazzare som spelat på Selmer-lurar, men jag tror inte att jag tidigare skrivit om Harry “Sweets” Edison. Envis karl, som åldrad gentleman med ekonomisk trygghet kommen av lyckosamma år som studiomusiker med tillhörande pensionstrygghet, höll han sig troget till sina gamla Selmer-lurar och det Heim-munstycke han en gång bytt till sig. Det finns ingen säker information på nätet om vilken Selmermodell han spelade på, men det tycks vara en av de modeller vars rör håller sig till mediumstorlek. Det borde vara ungefär som den här 21:an. Klangen i klippet nedan påminner i alla fall bra om klangen i den här trumpeten vid avslappnat, tillbakalutat spel.
Om man tänker att Sweets är mest känd som ung solist hos Count Basie, nja, då är man fast i storbandstiden. Under 50- och 60-talen var han en av dem som var med på en vansinnig mängd skivor, ett koppel egna, lika många som sideman i något annat mindre band och därtill än fler bakom Sinatra, Ella, Mel Tormé, Billie Holiday med flera. Han måste ha levt i studion. Ska jag då välja något så är det ändå lätt, “Patented by Edison” har en så perfekt bild på en Selmer-trumpet, men det är också riktigt schysst musik, naturligtvis i mina öron just nu, medan jag skriver detta. Verkligen snygga solon, man kan inte säga annat.
Den här trumpeten kommer att läggas ut på Tradera någon gång senare under våren, men om någon av er som följer den här bloggen skulle vilja ha den finns en möjlighet här. Betrakta den som ospelbar, men… Ja, ni märker att den går att spela på, ungefär, men att man får kämpa en del, om ni lyssnar på min provspelning nedan. Om ni hellre slipper det klickar ni på bilden för att komma till annonsen med en utförligare förklaring.
Det här är en drygt 20 år gammal Bach 43. Den har några anmärkningar, men är helt och fullt spelbar. Klicka på bilden för att komma till galleriet med fler bilder och några fler ord om trumpeten.
Man tänker ju att det ska vara lätt att hitta information om någon som spelar på en Bach 43. Nähä, Bach skriver inte ut vilken modell alla deras “endorsing artists” spelar på. Så drygt. Med lite Google Fu fick jag ändå fram att Bria Skonberg oftast blåser i en 43 även om det ibland blir en 37 istället. Då får vi lyssna på hennes senaste version av sin succeversion av So is the Day. Jodå, hon framför den lite annorlunda nuförtiden än för tio år sedan.
Ja, det här är en modell jag har sett fram emot länge att skaffa. Jag är och har alltid varit extra förtjust i gamla Selmer-trumpeter och den äldsta large bore-versionen “25” är den som liksom aldrig har dykt upp vid rätt tillfälle, förrän nu. Klicka på bilden för att komma till galleriet med fler bilder och en utförlig annonstext.
Artist? Just modell 25, då är det så självklart att det inte går att skriva om någon annan än Harry James. Visst, han spelade framför allt på en 25A, alltså den “balanserade” modellen med ventilhuset placerat längre fram, men det hände att han använde en 25B också. Och jo, just 1955 hade han bytt till King, efter en mindre oenighet med Selmer, men det hindrar inte att det ändå är han som rakt av associeras till den här trumpeten. Om bytet sägs det att det handlade om något så enkelt som att han önskade sin trumpet namngiven efter sig själv, men att Selmer vägrade och menade att det var en 25A och inget annat, ingen “Harry James Model”. Då gick han till King och bad dem tillverka något liknande. Om det är den sanna anledningen eller inte, det lär nog ingen veta, men det går att hitta den förklaringen på nätet.
Nå, det tydligaste exemplet på när Harry James håller i en 25B är från filmen Hollywood Hotel. Den är från 1937 och man kan nog tänka sig det, att Harrys tutande i den icke-balanserade versionen hör till de första åren har spelade på Selmer-trumpeter.
Jag har haft en C-trumpet av samma modell tidigare och tyckte det var en ganska positiv erfarenhet. Den här är i lite bättre skick än den förra och erfarenheten är därefter, alltså än mer positiv. Det är ju inte direkt vanligt med C-trumpeter som inte är renodlade proffsinstrument, Yamaha har en 4445 och CarolBrass har också någon liknande sak. Den här gamla fransosen är av ungefär samma kvalitet, men med ett annat, klangideal, det törs jag säga utan att ha provat de nämnda andra trumpeterna. Klicka som vanligt på bilden för att komma till galleriet med en utförligare annonstext.
Courtois försvann ju som trumpettillverkare för några år sedan, men i våras blev det en mycket nischad comeback, som anknyter fint till denna trumpet. I samarbete med den franske trumpetbyggaren Adrien Jaminet (som har byggt Ibrahim Maaloufs senaste trumpet, kolla gärna hans egen hemsida) och artisten Clément Saunier har man tagit fram en modern trumpet, som ska påminna om de äldre franska, klassiska trumpeterna. Just klassisk musik är också inriktningen och det som utgör kopplingen till min Gaudet är inte bara Courtois, utan också att denna nya Courtois Confluence tillverkas som C-trumpet med smal mensur, 11,4 mm. Klart nischad som sagt och man blir mycket nyfiken. Dessutom är läderryggsäcken som den säljs i supersnygg. Courtois reklamvideo syns nedan, franskt tal men engelsk text.
Clément Saunier är för den delen en mycket skicklig trumpetare. Många av hans klipp på Youtube består av tekniskt utmanande moderna kompositoner och han lyckas spela dem utan att de blir påträngande. Det är musikaliskt rakt igenom. Jag väljer det fascinerande stycket Wild Winged One av Liza Lim, en komposition för alla, inte bara ornitologer, och något jag själv aldrig skulle ens försöka spela!
… är två plattor med Miles Davis och John Coltrane, live-inspelningar från 1960. Den ena är inspelad i Stockholm och den andra i München. Jag vill inte ha mina kvar, gillar Miles på dem, så klart, men har problem med Coltrane. Den som är intresserad kan få båda för 350 kronor tillsammans inklusive frakt. Mejla direkt till karl.ridd@krax.co i så fall.
Det är inga originalpressningar utan nya sådana. Jag köpte dem för ett par år sedan och de har spelats ett antal gånger, felfritt sist i somras. De har en skada var på konvoluten, se foton.
Jag har gjort mig av med rätt många munstycken här i början av sommaren och små paket under kilot är fortfarande billiga att skicka över hela världen. Så tipset, om någon vill sälja något trumpetaktigt, är alltså att utnyttja vår svaga krona och sälja utomlands.
Var säljer man då? Ebay har ju i princip hållit på att ta kål på sig själv med skyhög provision – jag slutade sälja där för några år sedan när 20-25 % av varans värde började försvinna i olika avgifter – men människorna på tyska Ebay, de fick en snilleblixt i början av året och tog bort den så kallade “final value fee” på tio procent som finns på alla andra ebay-sajter. Alltså, lägger man ut något på tyska Ebay betalar man enbart en provision på tre procent för internationell försäljning (baserat på försäljningsvärdet plus fraktkostnaden, därför bara bra så länge frakten inte är för dyr jämfört med varans värde). Den gäller fram till nyår, sedan höjs den till fem procent. Ett litet avdrag blir det förstås också genom Ebays inte helt förmånliga växlingskurs. Återigen, detta gäller enbart för saker listade på ebay.de.
De flesta instrument jag säljer har jag också listade på reverb.com, som är en handelsplats enbart för musikinstrument och musikutrustning. De tar en provision på fem procent på försäljningspriset före frakten, men sedan tillkommer paypalavgifter också. Slutsumman brukar dock landa klart under tio procent och då tycker jag att det fungerar bra. Reverb är mycket trevlig plattform och möjligheterna att komma med bud och motbud brukar leda till tillfredsställande försäljningar. Jag använder Euro som utgångsvaluta där. Det är också en trygg plattform att köpa saker på, men just nu är det minst sagt kostsamt att importera instrument.
Sordiner, ja, nå det är ändå bra mycket enklare att slänga upp något på Tradera än på Ebay så om någon letar efter ett par 30-talssordiner kan man fundera på dessa: https://www.tradera.com/profile/items/713305/kraxbb
KRax! begagnade blås 