Author: krax

Selmer Paris 25B 1955

/ krax / 1 Comment

Ja, det här är en modell jag har sett fram emot länge att skaffa. Jag är och har alltid varit extra förtjust i gamla Selmer-trumpeter och den äldsta large bore-versionen “25” är den som liksom aldrig har dykt upp vid rätt tillfälle, förrän nu. Klicka på bilden för att komma till galleriet med fler bilder och en utförlig annonstext.

Artist? Just modell 25, då är det så självklart att det inte går att skriva om någon annan än Harry James. Visst, han spelade framför allt på en 25A, alltså den “balanserade” modellen med ventilhuset placerat längre fram, men det hände att han använde en 25B också. Och jo, just 1955 hade han bytt till King, efter en mindre oenighet med Selmer, men det hindrar inte att det ändå är han som rakt av associeras till den här trumpeten. Om bytet sägs det att det handlade om något så enkelt som att han önskade sin trumpet namngiven efter sig själv, men att Selmer vägrade och menade att det var en 25A och inget annat, ingen “Harry James Model”. Då gick han till King och bad dem tillverka något liknande. Om det är den sanna anledningen eller inte, det lär nog ingen veta, men det går att hitta den förklaringen på nätet.

Nå, det tydligaste exemplet på när Harry James håller i en 25B är från filmen Hollywood Hotel. Den är från 1937 och man kan nog tänka sig det, att Harrys tutande i den icke-balanserade versionen hör till de första åren har spelade på Selmer-trumpeter.

C-trumpet Gaudet France (Courtois) 70-tal

/ krax / Leave a comment

Jag har haft en C-trumpet av samma modell tidigare och tyckte det var en ganska positiv erfarenhet. Den här är i lite bättre skick än den förra och erfarenheten är därefter, alltså än mer positiv. Det är ju inte direkt vanligt med C-trumpeter som inte är renodlade proffsinstrument, Yamaha har en 4445 och CarolBrass har också någon liknande sak. Den här gamla fransosen är av ungefär samma kvalitet, men med ett annat, klangideal, det törs jag säga utan att ha provat de nämnda andra trumpeterna. Klicka som vanligt på bilden för att komma till galleriet med en utförligare annonstext.

Courtois försvann ju som trumpettillverkare för några år sedan, men i våras blev det en mycket nischad comeback, som anknyter fint till denna trumpet. I samarbete med den franske trumpetbyggaren Adrien Jaminet (som har byggt Ibrahim Maaloufs senaste trumpet, kolla gärna hans egen hemsida) och artisten Clément Saunier har man tagit fram en modern trumpet, som ska påminna om de äldre franska, klassiska trumpeterna. Just klassisk musik är också inriktningen och det som utgör kopplingen till min Gaudet är inte bara Courtois, utan också att denna nya Courtois Confluence tillverkas som C-trumpet med smal mensur, 11,4 mm. Klart nischad som sagt och man blir mycket nyfiken. Dessutom är läderryggsäcken som den säljs i supersnygg. Courtois reklamvideo syns nedan, franskt tal men engelsk text.

Clément Saunier är för den delen en mycket skicklig trumpetare. Många av hans klipp på Youtube består av tekniskt utmanande moderna kompositoner och han lyckas spela dem utan att de blir påträngande. Det är musikaliskt rakt igenom. Jag väljer det fascinerande stycket Wild Winged One av Liza Lim, en komposition för alla, inte bara ornitologer, och något jag själv aldrig skulle ens försöka spela!

Fran Dance och So What…

/ krax / Leave a comment

… är två plattor med Miles Davis och John Coltrane, live-inspelningar från 1960. Den ena är inspelad i Stockholm och den andra i München. Jag vill inte ha mina kvar, gillar Miles på dem, så klart, men har problem med Coltrane. Den som är intresserad kan få båda för 350 kronor tillsammans inklusive frakt. Mejla direkt till karl.ridd@krax.co i så fall.

Det är inga originalpressningar utan nya sådana. Jag köpte dem för ett par år sedan och de har spelats ett antal gånger, felfritt sist i somras. De har en skada var på konvoluten, se foton.

Den svaga kronan (och två gamla sordiner)

/ krax / Leave a comment

Jag har gjort mig av med rätt många munstycken här i början av sommaren och små paket under kilot är fortfarande billiga att skicka över hela världen. Så tipset, om någon vill sälja något trumpetaktigt, är alltså att utnyttja vår svaga krona och sälja utomlands.

Var säljer man då? Ebay har ju i princip hållit på att ta kål på sig själv med skyhög provision – jag slutade sälja där för några år sedan när 20-25 % av varans värde började försvinna i olika avgifter – men människorna på tyska Ebay, de fick en snilleblixt i början av året och tog bort den så kallade “final value fee” på tio procent som finns på alla andra ebay-sajter. Alltså, lägger man ut något på tyska Ebay betalar man enbart en provision på tre procent för internationell försäljning (baserat på försäljningsvärdet plus fraktkostnaden, därför bara bra så länge frakten inte är för dyr jämfört med varans värde). Den gäller fram till nyår, sedan höjs den till fem procent. Ett litet avdrag blir det förstås också genom Ebays inte helt förmånliga växlingskurs. Återigen, detta gäller enbart för saker listade på ebay.de.

De flesta instrument jag säljer har jag också listade på reverb.com, som är en handelsplats enbart för musikinstrument och musikutrustning. De tar en provision på fem procent på försäljningspriset före frakten, men sedan tillkommer paypalavgifter också. Slutsumman brukar dock landa klart under tio procent och då tycker jag att det fungerar bra. Reverb är mycket trevlig plattform och möjligheterna att komma med bud och motbud brukar leda till tillfredsställande försäljningar. Jag använder Euro som utgångsvaluta där. Det är också en trygg plattform att köpa saker på, men just nu är det minst sagt kostsamt att importera instrument.

Sordiner, ja, nå det är ändå bra mycket enklare att slänga upp något på Tradera än på Ebay så om någon letar efter ett par 30-talssordiner kan man fundera på dessa:
https://www.tradera.com/profile/items/713305/kraxbb

Yamaha YCR2610S 80- eller 90-tal

/ krax / Leave a comment

Den som letar efter en enklare ess-kornett hittar en här. De tycks vara slutsålda på många ställen, när jag besöker online-butiker, så kanske är det här det enklaste sättet att få tag på en snabbt, om man är ute efter en. Mycket gott skick, dessutom. Klicka som vanligt på bilden för att komma till fotogalleriet med en lite utförligare genomgång av skicket.

Couturier Conical Bore 1918

/ krax / 1 Comment

Det här är en ganska speciell kornett. Jag ska inte orda så mycket om det här, utan klicka på bilden för att komma till själva annonsen med mer information.

Första inspelningen nedan blir den äldsta jag har länkat till. Det tog ju några decennier för fonografen att bli en uppfinning tillgänglig för allmänheten. När det började ske, under 1900-talets första decennium, var Ernest Albert Couturier en firad kornett-virtuos och då finns det förstås några bevarade fonografrullar med hans lyriska spel. Det var innan han började med sin instrument-tillverkning, ty då fick de publika framträdandena stå tillbaka. Det är häftiga maskiner, de gamla fonograferna!’

Klangerna ovan kommer inte från en sådan kornett som jag säljer, utan från en mer normal kornett, en sådan som Couturier spelade på innan han påbörjade sin tillverkning av egna kornetter. Vad var hans motivation? Jo, han ansåg mer normala kornetter vara “inferior” och att kornettisten, som övat så mycket, förtjänade något bättre.

King Liberty 1923

/ krax / Leave a comment

En gammal King Liberty, de tål att ses på! Den är fullt spelbar med ett härligt klös och lite skönt knaster i tonen. Klicka på bilden för att komma till fotogalleriet med mer information och fler bilder.

De här trumpeterna sålde som smör borta i Amerikat på sin tid. På faktacentralen för allt King-relaterat hnwhite.com räknas Bunk Johnson, Wingy Manone och Clyde “Sugar Blues” McCoy upp som artister som spelade på en King Liberty. Av dessa är Clyde McCoy den enda jag inte har skrivit något om tidigare. Hans bakgrund är lite speciell – för de här som har Lucky Luke-serier i gott minne, tänk albumet “Ärkefiender” – eftersom hans släkt McCoy var den släkten McCoy, alltså den som utgör ena parten i “The Hatfield-McCoy Feud”, ett familjegräl som pågick under 18 år och resulterade i dussintals döda. Fejden var dock över sedan några år när Clyde McCoy föddes.

Nå, McCoy blåste i sin trumpet på flodbåtarna på Mississippi under 20-talet, som så många andra senare stora namn. Där och då utvecklade han sitt wahwah-sound som blev så pass synonymt med honom att han stod med i reklamen för de första wahwah-pedalerna, trots att inte hade ett dugg med dem att göra. Har man inte hört Sugar Blues så låter originalversionen från 1931 då inspelningen gjordes på en King Liberty så här:

Nu är det förstås lite svårt att höra någon riktigt trumpetklang när man leker med wahwah-sordin, men i den här versionen av I’ve Found a New Baby från samma år hör man en King Liberty så som den känns att spela på:

Antoine Courtois Paris 1924?

/ krax / 1 Comment

Ännu ett äldre franskt, flygelhorn. Jo, men det väl inte fel att ha två att välja på? Det här Courtois-flygelhornet är buckligare och säljs med en betydligt enklare väska än Andrieu-flygelhornet, men det är å andra sidan försilvrat och så är förstås Courtois en känd tillverkare av kvalitetsflygelhorn. Spelmässigt upplevs det här som lättare och ljusare i klangen.

Naturligtvis är det läge att njuta lite av Nakariakov. Igen. Ja, men man måste ju ta chansen när man får den! Det ska dock sägas att Nakariakovs moderna Courtois-horn har en annan klang, en “hornigare” klang om jag får säga så, men det struntar vi i nu och lyssnar istället på Tjajkovskijs rokoko-variationer för cello vilka Nakariakov spelar på sitt fyrventiliga horn som om de vore skrivna direkt för honom. På Youtube finns det flera live-framträdanden att välja på och jag hamnar gärna framför den här utekonserten med Nürnbergs symfoniorkester.