Ja, nu är vi långt tillbaka i tiden igen. Jag tycker om den tidens kornetter. De har en lite annorlunda sorts klang med aningens lägre volym och skön smeksamhet. Sätt ett klick på bilden för att komma till galleriet med mer information.

Ok, fransk kornett, det blir alltså en fransk artist till, men sedan ser jag inte någon anledning till fler sådana på ett bra tag. I alla fall, läser man om aktiva kornett-solister i Frankrike idag verkar alltid Médéric Collignon nämnas (och ganska ofta Tobias Wiklund!). Då är det många toner och jazz som gäller, blandat med diverse röstljud och elektronika. Han är en energisk scenpersonlighet som inte räds att visa att han är helt inne i det han gör. I grunden finns det en klassisk utbildning, men efter den verkar det ha blivit jazz rakt av, ofta som sektionsmedlem i välrenommerade större band, innan solokarriären blev just en sådan, framför allt med den egna gruppen Jus de Bocse… Som jag bara gissar på något sätt ordvitsar med poire Bosc, dvs. päronsorten Kaiser, alltså typ päronjuice.

Jag videolänkar till en hel konsert eftersom Collignon precis som Truffaz har släppt en skiva med filminspirerad musik (se inlägget med Courtois AC307). Här är alltså en hel konsert med mera filmlåtar kallad Moovies. Erkännas ska att jag själv inte mäktar med hela i ett svep, som sagt, en intensiv scenpersonlighet, denne Collignon. Apropå film – och det här är lite småjobbigt – jag hör efternamnet Colignon uttalas i huvudet precis som det görs av karaktären Lucien i Amélie från Montmartre när han drar några smädesverser varje gång jag läser eller skriver det.