Det är lite roligt att sticka emellan med något nytt, särskilt så kallade mellanklassinstrument eftersom att de utgör de perfekta referenserna. Referensen som klår alla andra är just den här modellen, en Yamaha 4335. Varför? Jo, de instrument som är bättre än de här jappsarna, de är bra på riktigt och de som är sämre, ja de är lika självklart skolinstrument.

Några ord om själva instrumentet behövs och det är att jag har jobbat en del med ventilerna och det är anledningen bakom det relativt låga priset med tanke på den unga åldern. Ventilhuset hade fått sig en smäll mot tvåans ventil och vad man gör då är att man knackar tillbaka mässingen med specialverktyg, vilket kan ge ett fungerande men lite begränsat resultat. Det finns ett enklare sätt och det är att hona – slipa – ned själva pistongen men det ger en betydligt mer otät funktion. Det bör alltså undvikas och det har jag gjort. Därför är det nu så att tvåans ventilpistong fungerar finfint, men får man för sig att vid oljning börja vrida på den i sidled märker man ett ovanligt motstånd. Det är bara att acceptera, eftersom alternativet är att jobba ner med metall med en mer otät ventil som slutresultat. Alltså, fungerar fint upp och ned, men inget att leka med sidledes. Med det sagt, klicka som vanligt på bilden för att komma till själva annonsen.

Musik? Jo, ganska ny sådan med en klang som jag i mitt huvud kopplar till den här trumpetens klang, det bjuder Andrea Motis på. Jag tror att hon lirar ny Bach, så egentligen finns inga Yamaha-kopplingar alls, men som sagt, det är den här klangen jag skulle vilja säga att den här trumpeten kan skapa i sina bästa stunder. Jag har lyssnat på det här klippet om och om igen de senaste veckorna. Motis har en frasering, som sticker ut och som fascinerar mig. Sedan är jag väl en av landets få legitimerade högstadielärare i portugisiska och även om språket nästan helt försvunnit ur min hjärna, finns den gamla fascinationen från studietiden kvar någonstans långt därbak. Man har sina svagheter.