En Olds Ambassador, det anses innebära en stryktålig arbetshäst och det får man väl hålla med om den här gången också. Det är alltid lite intressant när man får in en sådan här trumpet, eftersom det ofta är uppenbart att man utgått från lite lätt snedtillverkade delar, som om de hade suttit helt enligt ritningarna hade använts till någon av företagets toppmodeller. Ofta handlar det om att röröppningarna inuti ventilhuset inte är helt perfekt i linje och det är bra, för det kan oftast åtgärdas med lite, lite tjockare filtdämpare på någon eller några av pistongerna och vips, har man en riktigt bra trumpet i alla fall! Det gäller den här trumpeten och det är därför ni kan ana att ventilknapparna inte riktigt är i linje med varandra. Det är alltså avsiktligt, en finjustering.

Som vanligt, klicka på bilden för mer information och fler bilder.

Lee Morgan – mannen som hann med fler skivor innan han dog vid 33 års ålder än antalet slipsar min farfar ägde, nja, kanske inte riktigt, men 1957 spelade han in sex skivor som bandledare och tio till som sidomusiker – han poserar på omslaget till Cornbread från 1965 med en Olds Ambassador. Det säger förstås ingenting om huruvida han verkligen brukade spela på den trumpeten, men på bild finns den i alla fall i hans händer. På den skivan finns en lugn, sordinerad låt som passar fint en dag med mångmånga minusgrader ute och förkylt soffmys, den gamla standarden Ill Wind: