Martin Imperial-trumpeten är såld. En Martin Imperial-trumpet ligger uppe nu. Lite kungen är död, leve kungen-känsla. 50-talsluren är alltså borta, men det råkade komma en ny Imperial istället, tillverkad 1964, så lite plus minus noll är det allt.
Bra det, Martinrelaterad musik är det gott om, man kan ju till exempel spela en riktig klassiker och en av mina favoriter i bilen.
Den som har tid kan fortsätta med en timme Miles Davies, en konsert i Köpenhamn just 1964.
Jooo, en gammal Imperial påminner ganska mycket om en Committee… Det är naturligtvis säljsnack, men det är också sant. Och eftersom medföljande munstycke är Miles-inspirerat så ska denna fina gamla Martin-trumpet annonseras med en Miles-låt inspelad tillverkningsåret.
Just 1955 anses det viktiga i Miles karriär vara en konsert i Newport med sextett innehållande Thelonius Monk på piano. Här spekuleras det i osämja mellan de två stjärnorna baserat på tankar om att Miles tycks ha lite svårt att ta sina solon med Monks lite udda klinkande i bakgrunden… Det känns som ett försök av historieskrivare att göra en höna av fjäder: Inte behöver man vara osams för att man inte passar perfekt ihop. Vem har inte kollegor på sin arbetsplats, som man respekterar och kanske till och med beundrar, men aldrig skulle kunna jobba nära ihop med, för att man är lite för olika (eller lika)?
Mer? Radialen är såld liksom B&H Emperor-trumpeten. Näst på tur står en gammal fransk kornett. För övrigt har jag i många år verkligen gillat ölet Brother Thelonius, beställningsnummer 1588.
Så var också vårens sista inköp – en Courtois Gaudet – färdigfotograferat och framför allt beskrivet. Snabblänk här.
Det är en skoltrumpet, vad nu det egentligen betyder… Klangen är det avgörande, för i stort sett alla trumpeter från pålitliga tillverkare har en god mekanisk funktion så då är man lämnad med något så diffust som klangkvalitet att bedöma. För mig har en proffstrumpet en egen klang, som på något sätt är klar och fyllig. Det spelar ingen roll om den är ljus eller mörk, lätt eller kraftig, bara man hör att den kan vara klar och distinkt (sedan behöver man ju inte spela med en klar ton, men det ska kunna gå relativt enkelt). Skoltrumpeter blir då de trumpeter, vars klang visserligen kan vara fin, men är klen eller grund och saknar den där klara renheten, som bär fram tonen över alla hinder.
I SVT:s öppna arkiv finns faktiskt två konserter med legendariska jazz-trumpetare, två klangkonstnärer av högsta rang. Louis Armstrong och hans All-Stars ger en konsert, som man kan definiera som en vanlig dag på jobbet. Vilken hantverkare, snacka om hög lägsta-nivå! Miles och hans Young Giants tänder nog till lite mer, men det här var ett sådant tillfälle då Miles hade wowwow-sordinen i hela konserten, så även om det är en riktigt bra konsert, så kan ni inte vänta er några “riktiga” trumpettoner.
http://www.oppetarkiv.se/video/1194573/louis-armstrong-ger-konsert
http://www.oppetarkiv.se/video/1194556/miles-davis-pa-stockholms-konserthus
KRax! begagnade blås 