Februaritrea (2018)

1. Fernando Pessoa: Dikter av Ricardo Reis (ung. 1910-1935)
Jag föredrar den melankoliske Pessoa som Alberto Caeiro. Den koncentrerade livssyn som är Pessoas kännemärke passar en naturalist bättre (än en hellen).


2. August Strindberg: Sagor (1903)
Mycket blandad kvalitet.


3. Terry Pratchett: The Fifth Elephant (1999)
Märkligt, att läsa Pratchett på engelska får mig att i högre grad tänka på romanernas gemensamma form, än motsvarande läsning på svenska. Helt okej bok, för övrigt.

Januaritrea (2018)

1. Snorre Sturlasson: Ynglingasagan (ung. 1230)
Märkligt fascinerande och engagerande, så är det bara. Bör läsas om åtminstone vart tionde år. Tänk hur de for omkring, inte bara på havet utan också bland fjällen.


2. Jaime Hernandez: Penny Century (2000-2003).
Ingenting som har med Wrestling att göra har någonsin gett mig en positiv bild av spektaklet med ett undantag: Whoa Nellie!


3. Jacques Tardi: Skyttegravskriget (1993)
Rosat och prisat och jag älskar Tardi, men den additionen får inte det förväntade resultatet: det här är inte bra. En eller två av historierna, vilka som helst, vore bra, men alla tillsammans blir Kafka-kaka.

Decembertrea (2017)

1. Sven Ulric Palme: Hur Frankrike blev Frankrike (1967)
231 sidor välskriven fransk historia från gallerna till Ludvig XIV. Mycket god läsning författad av professor Palme, läsning som väcker reslust.


2. Tomas Tranströmer: 17 dikter (1954)
Reselitteratur av bästa sort, välj helst tåg.


3. Arthur C. Clarke: År 2001 – en rymdodyssé (1968)
Apropå resor… En gång i tiden var SF grym litteratur!

 

Novembertrea (2017)

1. Hugo Pratt: Mu – la cité perdue [Corto Maltese] (1992)
Ett nytt Cortoalbum en francais har varit min lilla höstpresent till mig själv i några år nu. Jag blir aldrig besviken. Mu är Pratts sista Corto och tämligen nyss kom förresten Pellejeros och Canales andra uppföljare ut. Vad jag vet är den inte inplanerad på svenska.  Hursom, Pratts original-Corto är förstås bättre. Det tog sin lilla tid att läsa volymen och det beror främst på de nästan hundra essä-sidorna i albumformat om kolonialism, upptäckter och annan mystik, som föregår serien i Castermans härliga utgåva.


2. Li Österberg: Athena – pappas flicka (2016)
Tja… Det bästa jag har läst skrivet av en Sandvikenförfattare. Jag är full av beundran, bockar och bugar.


 

3. Bill Bryson: The Road to Little Dribbling (2016)
Vadhelst Bryson skriver fungerar utmärkt som fördjupningsläsning när ambitiösa elever får tid över och behöver lite bildning. Man tar bara några sidor någonstans ifrån, faktagranskar och ber eleverna läsa och sedan diskutera med herr läraren. Den här boken är visserligen en ibland lite trött pendang till den 20 år gamla Notes From a Small Island, men Bryson är ändå alltid en mycket kompetent skriftställare, som på ren rutin kan göra allt roligt.