Detta är ett klassiskt, typiskt och gammalt franskt flygelhorn. Någon annan har lagt tid och kärlek på att fixa till det innan det hamnade i mina händer. Klicka på bilden för att komma till drive-mappen med mer information i ett dokument och fler bilder.
Det är förstås fullständigt omöjligt att hitta någon som spelat på samma sorts flygelhorn så nu skriver jag helt enkelt om en karl vars flygelhorn-klang jag älskar: Pacho Flores. Vi pratar alltså klassisk musik, fast gärna modern, latinamerikansk sådan, som ofta är skriven med en utmärkt känsla för olika trumpeter; kornetter; flygelhorn. Jäpp, Pacho är känd för att vara han som har hundrafemtioelva olika instrument med sig upp på scenen.
Han föddes i San Christóbal i Venezuela – en halvmiljonstad – och är faktiskt jämnårig med mig (och Zlatan, Beyoncé, Roger Federer m. fl.) och alltså alltid i sina bästa år. Sedan många år sitter han med artist-kontrakt med Deutsche Grammophon och frontar Stomvís instrument. Så kan det gå när man i sin ungdom vinner Concours Maurice André (som förresten är igång igen och äger rum i vår med Sergeij Nakariakov som juryns ordförande och bland andra Tine Thing Helseth, Phil Cobb och Ibrahim Maalouf i juryn!). Flores flygelhorn är ett Stomví Titán med fyra ventiler.
(Hmmm, Lucienne Renaudin Vary spelar också på Stomvi-trumpeter… Man borde kanske prova några fler?)
Nå, musik! Den mexikanske kompositören Arturo Márquez skrev Concierto de Otoño med Flores i tankarna och det är en fantastisk konsert som uruppfördes i Mexico City 2018. Än så länge är Flores den enda som får spela konserten. Uruppförandet finns på Youtube, men jag väljer en version med en tjeckisk orkester för att den andra satsen, som till hälften spelas på flygelhorn, är vackrare där och den satsen är alltid fantastiskt vacker!
Det finns minst fem live-inspelningar på Youtube och alla har naturligtvis olika fördelar. Den senaste med Detroit Symphony (bara två månader gammal) har till exempel den snyggaste kadenzan i sista satsen. Uruppförandet har – helt logiskt – lite mer nerv och dessutom lite mer latinamerikansk känsla i orkesterns interpretation, men ändå tror jag att jag sammantaget föredrar den tjeckiska varianten. Dirigenten där är Manuel Hernández-Silva, som samarbetat med Pacho Flores vid flera tillfällen och de verkar vara mycket samstämda. Den andra och den tredje satsen är förresten båda bättre än den första. Som gammal violinist är det trevligt, de klassiska violinkonserterna har ju alltid mest minnesvärde i inledningen.
Han har släppt flera skivor med enbart kortare stycken också. Ett sådant är Piazzollas Invierno Porteño – vinter i hamnen (Buenos Aires). Det temat och denna rena, dramatiska-känsliga flygelhorn-klang, det smälter samman fint, ja, oh ja!
Ett annat är en platta med Jesús “Pingüino” Gonzáles på gitarr: Entropía Mycket trevligt album som gått på i bakgrunden medan jag skrivit detta. Här följer DG:s korta teaser-klipp där flygelhornet syns men hela albumet finns som spellista på Youtube och säkert på andra plattformar också. Gitarr och trumpet är schysst ihop, så sök upp och lyssna på det någon gång när du vill ha något stillsamt, men ändå känsligt!
