Blessing Super Artist 1939

Jo, det stämmer, det här är i princip samma modell som Silvertone-kornetten, men med den skillnaden att den här är äldre, har treans fingerring på undersidan och framför allt, naturligtvis, är originalet med tillverkarens eget namn på. Ett litet klick på fotot och ni kommer till fotogalleriet med mer information.

Okej, en BSA-kornett igen, dags för mer Muggsy Spanier? Jo, fast lite mer och med fokus på en låt. Just 1939 spelade Muggsy in ganska många låtar, som en sorts comeback efter en allvarlig sjukdom. Bäst är väl egentligen de mest välkända, alltså Black and Blue, Dippermouth Blues med flera, men That Da Da Strain är en riktigt trevlig bit som lite fallit ner i glömskan genom åren. Det förvånar lite, särskilt med tanke på de senaste årens revival för de kvinnliga pionjärerna. Hur så? Mamie Smith, hon som fick göra de första afroamerikanska inspelningarna av afroamerikansk musik riktad mot en afroamerikansk befolkning, hon gjorde också den första inspelningen av den här melodin, med text, en text som få senare uttolkare sjungit in. Frågan är om hon också skrev texten? Det verkar ingen veta säkert. En fullständigt okänd Mamie Medina står som textförfattare och Mamie Smith skrev andra texter så varför inte? Det ska ju sägas att enbart en Bertie Wooster skulle ha uppfattat texten som smart, så om man skriver en nästan-nonsens-text, kan man lika gärna använda ett nonsens-namn, eller hur?

Hursom, Muggsys version kommer först, sedan en ganska ny med de där härliga spanjorerna, den här gången Alba Armengou, Élia Bastida och den yngre systern Motis. Ja, Joan Chamorro också, förstås. Sist, naturligtvis, Mamie Smiths original.

E. K. Blessing & Co. Artist Model 1939?

Det var ett tag sedan jag la upp en typisk trad-jazz-kornett, men nu är det dags. Egentligen köpte jag den här för jag behövde lite reservdelar till en annan kornett, men den var i för bra skick för att använda till det, nej, den här kornetten ska spelas. Klicka på bilden för att komma till fler bilder och en utförligare kommentar.

Har man en Blessing-kornett, ja då går tankarna självklart till Muggsy Spanier, särskilt om den håller den här åldern för just 1939 spelade han och hans band in “The Great Sixteen” för Bluebird, ett gäng låtar som man menar inspirerade den följande tidens återupptäckta intresse för Dixieland. En av låtarna var “Relaxin’ at Touro”, namngiven efter det sjukhus där Muggsy var nära att dö något år tidigare, en skön, tillbakalutad melodi med sordinerat, traditionellt solo. Spaniers sordin kom från legenden King Oliver, han hade fått den när han som nybliven vuxen fått spela med Olivers “Creole Jazz Band” på Lincoln Gardens och han behöll den och använde den vid varje spelning och varje inspelning.

Nå, för att få ett osordinerat klangexempel väljer vi “I Wish I Could Shimmy Like My Sister Kate”, bara för att också få smyga med Cécile McLorin Salvants fantastiska version.

Blessing Super Artist 1947

vDSC_8881.jpg

En Blessingkornett, en gammal Super Artist från 1947... Den spontana artistassociationen till denna modell är Muggsy Spanier, om vilken man kan säga att han lyckades hålla sin stil på samma nivå genom hela livet. Mycket känsla! Här nedan ett klipp från vad man må kalla karriärens mitt, det vill säga just 46-47. Dixie fungerar i alla tider!

Egentligen har jag – när det gäller jazz, råkade få en hel del klassisk vinyl att lyssna igenom annars – återigen lyssnat en hel del på Wynton och Jazz at the Lincoln Center Orchestra. Det här lilla klippet (viss Pink Panther-feeling)  med Sherman Irby och Marcus Printup i strålkastarljuset har fått många omlyssningar:

Hela konserten finns också på Youtube, Blue Note 2015.