Den här gamla Selmer-trumpeten köpte jag med tanken att skicka iväg den på totalrenovering, men det får nog vara. Varför? Enkelt, den är i lite bättre skick än jag väntade mig och låter bra nog som den är! Klicka som vanligt på bilden för att komma till fotogalleriet med mer information.

Det är så många gamla jazzare som spelat på Selmer-lurar, men jag tror inte att jag tidigare skrivit om Harry “Sweets” Edison. Envis karl, som åldrad gentleman med ekonomisk trygghet kommen av lyckosamma år som studiomusiker med tillhörande pensionstrygghet, höll han sig troget till sina gamla Selmer-lurar och det Heim-munstycke han en gång bytt till sig. Det finns ingen säker information på nätet om vilken Selmermodell han spelade på, men det tycks vara en av de modeller vars rör håller sig till mediumstorlek. Det borde vara ungefär som den här 21:an. Klangen i klippet nedan påminner i alla fall bra om klangen i den här trumpeten vid avslappnat, tillbakalutat spel.

Om man tänker att Sweets är mest känd som ung solist hos Count Basie, nja, då är man fast i storbandstiden. Under 50- och 60-talen var han en av dem som var med på en vansinnig mängd skivor, ett koppel egna, lika många som sideman i något annat mindre band och därtill än fler bakom Sinatra, Ella, Mel Tormé, Billie Holiday med flera. Han måste ha levt i studion. Ska jag då välja något så är det ändå lätt, “Patented by Edison” har en så perfekt bild på en Selmer-trumpet, men det är också riktigt schysst musik, naturligtvis i mina öron just nu, medan jag skriver detta. Verkligen snygga solon, man kan inte säga annat.