
I vintras hade jag en Selmer Paris 25B från 1955. Här är en Selmer Paris K-Modified 25B från 1959. Det är ungefär samma trumpet, men eftersom den här har en modern, normal munstyckesreciever har den en lite ljusare klang. Jag testspelade och jämförde de båda otaliga gånger och klangen var så lika så, bara just det att den här alltid fick en aningens ljusare nyans oavsett vilket munstycke jag provade. Nyfiken? Klicka på bilden för att komma till galleriet med mer information.
Jag har haft rätt många Selmer-trumpeter nu och skrivit om rätt många Selmer-artister. Finns det fler? Jodå, idag tar vi Don Goldie. Just 1959 blev han en del av Jack Teagardens grupp och under de närmaste åren spelade de in ett par skivor. Teagarden ska ha sagt att Goldie var “the greatest trumpeter I’ve ever worked with . . . and I’ve worked with them all!”. Det är mer än uppenbart att Goldie var otroligt skicklig, talangfull och musikalisk. Kanske för bra på något sätt? Det svänger snyggt och det är många ornament och toner, liksom av den där sorten som är självklart angenäma, som man känner hör ihop, men kanske blir allt helt enkelt lite för mycket när det är låt efter låt med samma virtuositet?
I vilket fall låter det fantastiskt, särskilt i långsamma låtar, som denna augustikväll:
Han hade påbrå, pappa var en av Paul Whitemans trumpetare under 20- och 30-talen och mamma var konsertpianist och en av George Gershwins pianolärare. Jag kan gott tänka mig att han behövde spela med den där virtuositeten och de många trådarna, annars gav det nog honom ingenting.
Han spelade förstås också in skivor under eget namn, några hos traditionella skivbolag, men när han under 70-talet inte hittade någon som ville ge ut skivor med honom, då startade han ett eget bolag och gjorde det själv. De plattorna är alla i ganska olika stil, alltså temaskivor. En del låtar tycker jag om, andra inte, så därför lägger jag istället in plattan “Brilliant!” från 1961, som är bra rakt igenom.
Han fortsatte att spela sina Selmer-trumpeter hela livet, precis som Sweets Edison gjorde och nästan i ännu högre grad än Edison, tycker jag att Goldies klang är precis den jag associerar till dessa trumpeter. Det finns få live-klipp där hans spel både syns och hörs, men här är i alla fall ett:
Don begick självmord 1995, efter njurproblem, men han ska ha haft en del mörka perioder innan också.