Här har vi ett typiskt franskt flygelhorn med klang någonstans mellan Couesnon (lättare klang) och Courtois (tätare klang). Det enda sättet att få veta detaljer säkert om det här hornet är nog att hitta någon som jobbat i butiken som sålde det, i Lyon. Lite väl mycket arbete, så håll till godo med några spekulationer i annonstexten, som ni som vanligt hittar genom att klicka på bilden.

Den här gången känner jag för att snarare följa en kombinerad associations- och Youtubekedja än för att skriva om en specifik artist. Jag har vid ett par tillfällen de senaste åren skrivit om franska trumpetare som gjort skivor med filmmusik. Den mest profilerade franska flygelhornisten måste vara Stéphane Belmondo och jag stötte på ett samarbete mellan honom och en pianist ur en yngre generation, Tristan Mélia kring ett par ikoniska filmteman. Jag säger direkt att Belmondos flygelhorn klingar helt annorlunda, ty han spelar på ett Van Laar Oiram och ett Donat-munstycke (som jag inte har provat, men kommer att beställa till jul som julklapp till mig själv i min långsamma genomgång av alla Donat-modeller i storlekar runt 170 = 1 1/2C) så det finns inga klangkopplingar. Hursom, det här är snyggt spel av alla inblandade!

Denne Mélias pianospel, ja, han räds inte det skenbart enkla, samtidigt som det är mjukt med schysst groove. Det visar sig att Belmondo också är med på hans senaste skiva, som släpptes i våras. Hela skivan är härlig bakgrundsmusik, den där sorten som får en att göra vad man nu gör lite långsamt och sedan plötsligt måste man bara lyssna noga ibland. Avstressande, det inbjuder till mikropauser med ett ganska lugnt spel. Ändå länkar jag till en av få låtar med lite högre tempo, då är det mer Belmondo.

Den suveräna basisten på den här skivan är svenske Viktor Nyberg, Parisbaserad. Han släppte också en skiva för inte allför längesedan och bland medmusikanterna finns Björn Ingelstam på trumpet (också Parisbaserad) och Johan Hörlén på altsax (of WDR worldwide fame). Jag lyssnar gärna på alla tre. Alors, moi, je kiffe:

Men, det här var ju en trumpet! För att fullborda cirkeln och komma tillbaka till flygelhorn tar vi en annan Van Laar-artist. På något sätt har det blivit mycket brassband i hörlurarna de senaste två veckorna och det här stycket för soloflygelhorn med den eminenta Gyda Matland i Eikanger-Björsvik Musikklag har fått avsluta nästan varje sådan lyssning, eftersom modern brassbandmusik annars är rätt intensiv. Man måste lugna ned sig, men höj volymen, stycket inleds ppp.