Jaha, en till likadan Leblanc 707? Nästan, samma modell, men något äldre och det innebär klart lättare, både i klang och vikt. Det var för att göra den jämförelsen jag skaffade den, men det är förstås också en riktigt bra trumpet! Klicka på bilden för att komma till galleriet med fler bilder och en riktigt presentation av trumpeten.

När Leblanc tog fram de här trumpeterna tillsammans med Courtois fick de ett gäng namnkunniga proffs att spela på dem ett tag. Al Hirt var ju den mest störst kändisfaktor, men det fanns också andra som spelade på Leblanc-trumpeter i längre eller kortare perioder, som Roy Eldridge, Jonah Jones, Mannie Klein, Ralph Marterie och Conrad Gozzo. De tre sistnämnda kan man faktiskt lyssna på, på samma gång, i inspelningar från 1959 med Ralph Marterie and his Marlboro Men (gissa sponsorn!) tillsammans med Pete Candoli och Don Fagerquist. Snacka om bra trumpetsektion! Här är hela skivan och vill man bara lyssna på en, rivig låt tar man Henry Mancinis “Peter Gunn” som är den sista vid ungefär 23:45.

Ralph Marterie började spela trumpet när han var fjorton. Familjen hade emigrerat från Italien till USA och pappa spelade i en operaorkester i Chicago. Marterie ledde snart en skolorkester och när kriget bröt ut, då kom han förstås att leda en musikkår i flottan. Senare, som skivbolagskontrakterad orkesterledare var han aldrig rädd för att spela lätt-tillgänglig musik och lyckades därför driva sitt storband långt efter att storbandseran egentligen var över. Han dog ute på turné med sitt orkester 1978, bara 63 år gammal.

Marterie gästade också andra musiker, till exempel gitarristen Al Caiola 1963 – ytterligare en musiker som Discogs definierar som “Easy Listening”. Här en låt där man verkligen hör Marterie och hans Leblanc:

Till sist en live-sändning från 1965 där de första sju, åtta minuterna är Ralph Marterie och hans band, så att vi får en bild av karl’n också.