Inte helt original, men lätt och lättspelad, det är den här Courtois-trumpeten i korthet, en lur för den som är ute efter en ljust klingande trumpet. Klicka på bilden för att komma till galleriet med en utförligare beskrivning.

Den artist jag har lyssnat mest på de senaste två åren är inte fransman utan fransktalande schweizare, alltså Erik Truffaz. Nej, han spelar inte på någon Courtois-trumpet utan oftast (naturligtvis!) på någon Inderbinen-modell, gärna den som heter Nero. Den har i alla fall en viss likhet med denna Courtois-trumpet på så sätt att den också saknar stag i stämbygeln och mellan leadpipe och ingångsröret till ventilhuset. Detta ger en trumpet med lite större följsamhet, men lite mindre stabilitet.

Nå, vad är det med Truffaz? Jo, han släppte två album under 2023, Rollin’ och Clap, och båda innehåller hans tolkningar av filmmusik eller kanske mer “filmlåtar”, äldre sådana. De är bra! För det mesta är det ganska lugn musik, även om det finns några undantag. Flera med western-stuk, till exempel One Silver Dollar:

Några med en hel del harmon-sordin, som till exempel L’oiseau:

Och är man nu trött på lugnet är den lite äldre Trippin’ the Lovelight Fantastic alltid lika bra: