Hmmm, Holton är ju ett märke som på något sätt alltid hamnar i skymundan när man tittar på amerikanska instrument (ja, om man inte är hornist, förstås). Ändå finns det en mycket gedigen historia bakom firman, särskilt när man pratar om kornetter och tiden runt första världskriget. Det här är en senare modell, mycket tidstypisk sådan. Klicka på bilden för mer information och fler bilder.

Ok, tillbaka till början på 1900-talet. Frank Holton hade spelat med Sousa. Det är alltså inte konstigt att tidens mest kände (?) kornettist Herbert L. Clarke så småningom lämnade Conn och gled över till att låta Holton göra Clarke-kornetterna, Holton-Clarke Model heter de. Vänta, mest kände? Och vad är kopplingen? Jo, Clarke var solokornettist hos Sousa i flera omgångar och bättre skyltfönster fanns inte då.

Kornetten ovan är förstås inte någon Holton-Clarke Model, men nu passar jag ändå på att skriva om och lyssna på Clarke. Ja, det finns ju faktiskt att lyssna på, trots att han bestämde sig för att avsluta solistkarriären 1917, eftersom han blev 50 då och det var hans gräns, hans säkerhet, han skulle sluta på topp. Det betyder inte att han slutade spela, utan han fortsatte som dirigent och som lärare. Dessutom gjorde han en liten comeback och spelade in ett par stycken för Brunswick 1922. De håller rent ljudmässigt en betydligt högre kvalitet, naturligtvis. Jag väljer Stars in a Velvety Sky:

En hel del trippeltunga där och det är det i nästan alla dessa uråldriga inspelningar, utom möjligen i de absolut äldsta. Vi fortsätter med ett lite äldre natursceneri From the Shores of the Might Pacific, så får jag avsluta med att påpeka att karlen inte bara tog det trevliga steget från viola till kornett utan också bytte amerikansk kust under sitt liv. Han föddes i Massachusetts och flyttade omkring hit och dit, men 1923 satte han och hans fru sig till slut fast i Kalifornien där han dog 1945.