Ebay

Woody Shaw, men det där är ingen Meazzi, utan den Yamaha han var sponsrad med. I nästa filmklipp, det nedan, får ni höra Woody med sin Meazzi. Lite annorlunda klang och det är inte bara mikrofonerna. Jag har tagit nya foton på Meazzin och dessutom smugit ut med en ebay-annons. Spännande, får se om det finns något intresse i Amerikat. Jag har också en ebay-annons ute på en modern King Silver Flair nere i Tyskland. Skulle någon här hemma bjuda så gäller naturligtvis andra fraktpriser – det mesta går att klara med Schenker och 90 kronor.

Jag tycker alltid det är upplyftande att läsa om människor, som fastnat och blivit bra på en sak nästan mot sin vilja. Det sägs ju ofta att man ska gå på sitt första intryck, men det är ett råd, som jag inte uppskattar. I min värld ska man noga tänka och känna efter. Woody Shaw gillade inte trumpet till en början. Han ville spela fiol, men alla skolans fioler var upptagna. Detsamma gällde saxofonerna. Det enda som var kvar var några trumpeter, så han var helt enkelt tvungen att ge trumpeten en chans. Och gillade inte den plåtiga klangen! Lite tid fick gå, hans lärare trodde på honom och se på tusan, han och instrumentet växte samman. Det var rätt. Alldeles rätt!

 

 

CSO och Meazzi Oro

Chicago Symphony Orchestra, alltså.

Adolph Herseth dog häromdagen och för ett par veckor sedan hörde jag den första variant på Tableaux d’une exposition (tavlor på en utställning) för orkester, som jag verkligen uppskattat och det var inte Ravels vanliga orkestrering utan en orkestrering av och med Vladimir Ashkenazy. Två dagar senare sitter jag och ser och hör Ravels orkestrering med stor glädje; CSO, George Solti och ett TV-program där maestro Solti lägger ut texten om stycket.  Fantastiskt program och imponerande trumpetspel av Herseth, naturligtvis. Han har tydligen tagit solopromenaden på sex olika inspelningar av detta stycke med CSO!

En timme över? Njut. Själva konserten kommer cirka tjugofem minuter in i programmet:

Vill man läsa mer om Herseth, gör det längst ned i denna tråd.

 

Till sist, den som har hållit ögonen öppna har sett att jag flyttat om lite och lagt min italienska guldklimp överst på till salu-listan. Det har hänt förr, men sedan har jag ångrat mig. Vi får väl se. Här är i alla fall lite kort provspel. Jag kommer att återkomma till den här trumpeten i någon annan post.