Septembertrea (2017)

1. Frederick Forsyth: Täcknamn Odessa (1972)
Med tysk hustru vars morfar deltog i kriget, är detta naturligtvis en mycket intressant bok. Tanken att den kollektiva tyska skuldkänslan tjänade som ett skydd för de som verkligen var skyldiga till de värsta dåden, beskriver nog sanningen rätt bra. Som spänningslitteratur betraktat, måste det ändå sägas att det ibland blir väl mycket undersökande journalistik.


2. Bo Balderson: Mord, herr talman! (1975)
Hur man överhuvudtaget kunnat tro att Balderson var en högt uppsatt tjänsteman övergår mitt förstånd! Det är så mycket desillusionerad lärare bakom skämten att man nästan storknar och inte sjutton krävs det mer än normal läsning av dagstidningarna för att kunna skildra regeringskansliet på detta sätt.


3. David Lindén: Hemming Gadh – Vasatidens gudfader (2016)
Trevligt med en bok om Hemming Gadh, men tyvärr får man inte den där känslan man vill åt med historiska biografier, att den mycket kunnige författaren delar med sig av sin kunskap. Här känns det mer som att texten är ihopklippt av andra historikers kunskap. Dessutom är alla opåkallade Machiavelli-referenser mer än lovligt irriterande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s