Napoleon

 

 Napoleon av Herman Lindqvist.

Det ska sägas att de enda biografier jag läser frivilligt är äldre historiska verk. Alltså borde det här husfyndet passa mig perfekt, för jag läste den aldrig när den var i ropet, men kanske är det just därför jag aldrig läste den, för att jag kände på mig att jag inte skulle bli sådär riktigt nöjd och belåten? För det är jag inte.

Först och främst känner jag att man ska vara glad över att någon faktiskt skrivit en svensk Napoleonbiografi. Det behövs! Å andra sidan är det ett problem, för allt fokus man någorlunda anständigt kan lägga på Sverige i en bok om Napoleon, det vräker Lindqvist på med. Vad Bernadotte än gör rapporteras, men de andra generalerna, av vilka många intresserar mig betydligt mer, de glöms bort. Tråkigt!

En annan sak som irriterar mig är språket, korta staccato-meningar, som drar ned lästempot och gör att man hinner börja fundera på vilka fåglar som sitter i häcken utanför. Det är bra TV och bra journalistisk, men det blir rätt drygt i en längre sammanhållen text.

Lyckas man glömma det här smågnället, då är det en finfin bok! Författaren lägger fokus på Napoleons person och hur hans urspung påverkar hans vägval. Bra! Det är klokt resonerat och den mycket begåvade människan Napoleon kommer fram, han som mest råkar hamna vid makten, får smak för den och sedan vill stanna kvar. Och framför allt han som revolutionerar hela samhället ännu en gång i revolutionens kölvatten med alla sina sociala projekt och förbättringar.

Bra läsning, den får stanna i bokhyllan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s